Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYTH
GRANSKNINGAR OCK ANMÄLNINGAR.
58
det danska konungahusets yngre medlemmar. Under det att sålunda
Danmark genom egna intressen kände sig solidariskt med
prostan-tismens sak, förlamades dess uppträdande såsom denna saks målsman
genom det tvetydiga förhållandet till Sverige och de ömtåliga
förbindelserna med Nederländerna, för hvilka sundtullen och planerna på
dominium maris baltici utgjorde svåra stötestenar. Allt detta
samverkade till katastrofen vid Lutter am Barenberge, och denna »Ulykkens
Dialektik», såsom Förf. träffande uttrycker sig, tvang slutligen
Kristian den fjerde att genom freden i Lybeck närma sig kejsaren trots
den franska diplomatiens försök att hindra detta närmande genom
att åstadkomma en separat förlikning emellan Danmark och ligan,
hvarom Hr Fridericia har åtskilliga nya upplysningar att meddela.
I en öfversigt af det sätt, hvarpå Danmarks utrikes politik skottes,
dels af konungen personligen, dels under medverkan af riksrådet och
de särskilda kanslien, ådagalägger förf. den splittring, som rådde
emellan danska och tyska inflytelser, emellan protestantiska sympatier,
särskildt danska intressen och dynastiska sträfvanden. Tillika
karakteriseras de mest betydande riksråden och kansliembetsmännen,
äfvensom medlemmarne af Danmarks representation i utlandet. Äfven
här möter samma motsats emellan dansk och tysk nationalitet,
hvartill kommer, att ingen dansk diplomat, med undantag af den
vaksamme Peder Vibe, synes hafva varit i besittning af någon mera
framstående skicklighet.
Om sålunda Danmarks ställning redan i och för sig var vansklig,
kan likväl Kristian den fjerde icke helt och hållet frikännas från att
ytterligare hafva bidragit till att göra förhållandena mera invecklade.
Att han icke, oaktadt sitt obestridliga nit för protestanternas frihet,
med blida ögon kunde åse Sveriges makttillökning eller uppriktigt
sluta sig till dess tyska politik, må vara både förklarligt och
ursäktligt, då man tager i betraktande de faror, som derigenom uppstodo
för hans krona och fädernesland. Men hans äflan att emot
Nederländerna upprätthålla det af kejsaren medgifna tullprivilegiet öfver
Elbemynriingen, hans strid med Hamburg och åtrå efter Bremens
biskopsstol för sin sons räkning vittna ingalunda fördelaktigt för hans
statsmannabegåfning, så mycket mindre som han härigenom äfven
stälde sig i opposition emot sitt eget riksråd vid en tidpunkt, då
den största enighet emellan alla styrelsens faktorer oundgängligen var
af nöden för Danmarks sjelfbestånd. Förf. säger derför helt visst
med rätta (sid. 311): »En underlig Skjebne syntes ogsaa at h vile o ver
alle hans Foretagender i disse Aar; ingen fordel kunde vindes fuldtud.
Hvad der vandtes paa den ene Side, tabtes paa den anden. Saaledes
var det gaaet i den hamborgske Sag; saaledes gik det nu i den
bremiska og saaledes skulde det snart gaae i Sundtoldsagen. Den
virke-lige Aarsag laa i hele hans Stillings Uholdbarhed: med alle Parter laa
han i Strid; han havde ikke Resignation nok til at opgive noget for
att vinde mere».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
