Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
LETTRES DE CATHERINE II A GRIMM.
lxxxYir
1784: "Yi hafva fred, så vida ej don Gustaf tvingar oss att korsa vår
klinga med hans för att rädda Norge undan hans tilltag . . . Don
Gustaf gör upp skyhöga planer, men det skall aldrig blifva något af
dem; jag ger Er mitt ord derpå. Und in diesem Stück sage ich
Ihnen mehr als an meinen Beichtvater." I samma bref målar hon
qvickt, på sanningens grund, men i skrikande färger följande porträtt
af Gustaf, som vid denna tid vistades i Paris: "Hvad vill Ni, att jag
skall säga om spaderkungP Ni har honom lifslefvande framför Er; om
Ni vill narra honom att gäspa, så språka med honom om allvarsamma
saker och inled honom i på djupet gående samtal; men om Ni vill
ha honom på Era fem fingrar, så ställ Er med ryggen mot en spegel
och tala med honom om poesi, sång, teater, då skall han, alltjemt
med ögonen i spegeln, icke lemna er i brådkastet; om han säger Er,
att han är min vän, så tro ej det, vi passa för hvarandra som en
cirkel i en qvadrat." Konungens vana att se sig i spegeln gaf
Katarina anledning till sarkasmer äfven i bref till Josef II och Potemkin.
Efter fredsbrottet 1788 sätter Katarina inga gränser för sin harm.
Det är icke längre en kejsarinna, som skrifver, det är en qvinna i
raseri. "Aldrig torde ett krig följts af en sådan personlig förbittring å
de krigförande furstarnas sida som detta", säger hr Grot om 1788—90
års krig i den ofvan nämnda uppsatsen "Katarina II und Gustav III."
Att Katarina vältade hela ansvaret för stridens utbrott på konungen
och med skäl kunde göra det, behöfver ej sägas. Den 21 Juni 1788
skrifver hon: "Sir John Falstaff" (hon kallar Gustaf III vid denna tid
flere gånger så) "är dålig slägting och dålig granne. Jag har
öfver-hopat honom med vänligheter; jag har födt hans Finnar, när det var
hungersnöd hos dem; det fins intet skäl till klagomål, så vidt jag vet.
Han har befalt grefve Rasumoffski lemna Stockholm derför att denne
i en not underrättat honom, att jag icke hyser någon fiendtlighet mot
honom eller hans folk; han har tagit till förevändning, att det är att
kränka hans heder och ära att nämna hans folk på samma gång som
honom . . Derefter följer en fras, som ovilkorligen kommer läsaren
att le. "Konungen", säger Katarina II af Ryssland, "är visserligen
den främste bland sitt folk, men en konung är icke ensam ett folk."
Hon utbredde sig vidare öfver all den skymf, som tillfogats henne
och manade till krig, såsom de utklädda soldaternas uppträdande på
rysk-finska gränsen, svenskarnas fordran på salut för deras flagga af
ryska fartyg, trots 17:de paragrafen i 1743 års fredsfördrag, och
konungens smäleksfulla noter till de europeiska hofven. Katarina och Gustaf
öfverbjödo nemligen hvarandra i att författa stridsskrifter, och Katarina
gick ända derhän, att hon karrikerade honom under namnet
"Gore-Bogotyr" såsom hjelten i en komisk opera, hvilken 1788 uppfördes i
Eremitaget*). Den 5 Juli 1788 skrifver hon till Grimm: "Vi äro i
öppet krig med konungen af Sverige . . . Här glunkas om, att han,
*) Se A. Brückner: Eine komische Oper aus dem jähre 1788 i "Baltische
Monatsschrift", 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
