Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Å. J. AMNÉüS.
4
någon af konungens följeslagare–varit i konungens närhet
under lians sista stunder och bevittnat den omtalade scenen, då
en fiendtlig ryttare sporde den sårade konungen hvem han vore,
och efter erhållet svar gaf honom banesåret» (a. st. s. 390).
Om detta är allt »som man med någon grad af visshet
hän-ner eller med anspråk på sannolikhet får antaga», så är
berättelsen om Grustaf Adolfs sista stunder och fall åtminstone mycket
hopskrumpen i sina dimensioner, ja man skulle väl kunna säga
att den gängse berättelsen är kullkastad, fast några punkter
af densamma blifvit bestående. Afsigten med föreliggande
uppsats är att efterforska huruvida en sådan inskränkning i
berättelsen är befogad och om ej mycket af hvad som borttagits ur
densamma bör få stå qvar. Det är således icke fråga om att
komma med några nya resultat som strida mot de allmänt
antagna åsigterna, utan att se till om ej just dessa sistnämnda ha
skäl för sig.
Hvad som är nytt i denna uppsats är den rättsmedicinska
synpunkten. Rättsmedicinen har kanske mera vigt för
historieskrifvaren än man skulle föreställa sig. En och annan företeelse,
till och med inom den rent politiska historien, skall säkerligen
icke kunna rätt bedömas, innan den varit föremål för läkares
utredning. Huru skall t. ex. Grustaf IV Adolfs historia rätt kunna
skildras innan hans sinnesbeskaffenhet blifvit säkert utrönt? huru
skall Karl XIII kunna rätt uppfattas af dem, som ej känna
inflytelsen på själsförmögenheterna af en blodutgjutning i hjernan?
Gustaf II Adolfs dödssätt bör kanske icke räknas bland
dylika företeelser, men erbjuder den fördelen att källorna för en
undersökning äro nog allmänt kända, för att till och med en
läkare kan skaffa sig tillgång till de flesta af dem. Derföre vågas
här ett rättsmedicinskt ingrepp på historiens område. Kanhända
äro grunderna för de rättsmedicinska slutsatserna i uppsatsen
allt för lätt vidrörda: en önskan att undvika de tunga
rättsmedicinska formerna, äfvensom bristande vana att i dylika
frågor meddela sig annorlunda än »å tjenstens vägnar», må då
tjena som förklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
