Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
GUSTAF III:S OCH SOFIA MAGDALENAS GIFTERMALSHISTOlîl A.
97
stannade derstädes till d. 6 Juni. D. 1 samma månad liade
lian hos konungahusets samtlige medlemmar haft sina
afskeds-audienser, vid hvilket tillfälle kronprinsen med egen hand för-
hemlig afsigt att söka vinna uppskof till dess giftermålet liunnit blifva vid
riksdagen definitivt afgjordt. Längre fram, dock först när eklateringen
tillstundade, hade Gustaf emellertid lyckats öfverkomma ett porträtt af
prinsessan. Han hade nemligen fått höra, att f. d. kanslipresidenten grefve Ekeblad
egde ett sådant, som ett par år förut blifvit denne tillsändt af Sprengtporten,
och som var måladt af Pilo. Detta blef nu af Ekeblad föräradt åt
kronprinsen, som efter hvad öfverstemarskalk Horn berättade för Schack, skall hafva
funnit det vara förtjusande*). Dock, enär det var två år gammalt och
prinsessans utseende kunde tänkas hafva under tiden blifvit i någon mån
annorlunda, var kronprinsen fortfarande mycket ifrig att bekomma det porträtt, som
efter eklateringen kunde från henne sjelf väntas. Detta sistnämnda medfördes
visserligen af Scheel, men denne var anbefald att undanhålla det, tilldess
Bernstorff hunne underrätta honom, att kronprinsens porträtt blifvit danska
hofvet tillstäldt. Vid sin första audiens hos kronprinsen (d. 29 April)
fram-lemnade Scheel således blott brefven. Sedermera bestämdes, att elefanterordens
öfverlemnande skulle ega rum d. 4 Maj. Som emellertid intet besked från
Bernstorff afhördes, men man deremot nogsamt visste, att kronprinsen med
yttersta otålighet väntade porträttet, och man således kunde motse, att han
vid den nya audiensen skulle upprepa sin förfrågan efter detsamma, råkade
både Scheel och Schack i mycken förlägenhet. Att den från prinsessan
annonserade presenten ännu icke vore anländ, vågade de ej längre förebära, helst
de befarade, att just i anledning af den förmenta senfärdigheten vissa
personer skulle få tillfälle »de donner de fausses impressions au Prince royal et
de débiter toutes sortes de conjectures peu avantageuses dans le public».
Scheel tillgrep derföre nu »un expedient indispensablement nécessaire» ; han
gjorde sig nemligen sjuk för några dagar, hvadan audiensen naturligtvis blef
tills vidare inhiberad. Under tiden anlände den utlofvade underrättelsen från
Bernstorff. Den 11 Maj försiggick omsider ordensceremonien, efter hvars slut
Scheel till kronprinsen öfverlemnade det länge väntade porträttet. Men detta
(en miniatyrmålning infattad i en praktfullt briljanterad boett af utsökt
arbete) befanns emellertid icke ega någon synnerlig likhet med det genom grefve
Ekeblad erhållna, som troddes vara så mycket i kronprinsens smak. Också
tyckte sig Scheel böra tillstå, att det senast erhållna ej heller fullkomligt
träffande återgåfve prinsessans utseende. Grustaf antydde derföre genast en
önskan att af henne ega en ny afbildning, men i oljefärg, liksom den
Pilo’ska taflan. — Detta nya konterfej ankom dock ej förrän i de sista
dagarna af Augusti.
Hvad den omnämnda porträtt-boetten angick, berättar Schack, att den
vid svenska hofvet, och icke minst af dd. mm., blifvit mycket beundrad, och
hade man uppfattat såsom en »attention particulière» af prinsessan, att hon
gifvit en så dyrbar present i utbyte mot det helt- enkla pastellporträttet, -som
kronprinsen tillsändt henne. Gustaf sjelf skall hafva »assez aigrement»
förebrått landtmarskalken och några andra vid tillfallet händelsevis närvarande
medlemmar af sekreta utskottet, och sagt det varit deras skuld, att intet
bril-janteradt porträtt kunnat af prinsen föräras åt prinsessan. Han skall ock
hafva enskildt förekallat landtmarskalken och bedt denne så begå saken, att
en dylik present måtte blifva åt prinsessan anskaffad och henne tillsänd redan
*) Troligtvis samma tafla, som under n:o 1005 nu förvaras på nationalmuseum i
Stockholm. Detta porträtt är doek ingalunda vackert. Det framter ett fylligt och rödlett flick
-ansigte af bredt oval form och med stora blå, men föga lifliga ögon. Prinsessan bär en drägt
i gult och blått (de svenska färgerna, naturligtvis!) med rosetter saint ett oformligt långt,
synnerligen vanställande snibblif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
