Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den statshvälfning, som gjorde d. 19 Augusti 1772 för
alltid minnesvärd i Sveriges historia, föranledde ett långvarigt
meningsutbyte mellan Europas kabinetter, under hvilket lifligt
afhandlades den nya statsformens följder med afseende på
Sveriges förhållanden till utlandet. Det gälde frågan om Sverige
skulle förblifva i samma nesliga beroende till Europas större
makter, som under de närmast föregående årtiondena, eller om
Sveriges konung skulle ega någon makt att leda dess öden, i
stället för de främmande ministrar, som med sitt guld bestämt
besluten vid de svenska riksdagarne. Men det gälde ännu mer:
under de månader, som närmast följde på statshvälfningen, kunde
det i sjelfva verket synas tvifvelaktigt om Sveriges grannar skulle
tillåta det att odeladt tillhöra Europas sjelfständiga stater.
Hotelser och krigsrustningar från de makter, som ingått ett »pactum
turpe» till upprätthållandet af anarkien i Sverige, läto befara att
deras afsigt vore att bereda Sverige samma öde, som samtidigt
öfvergått det olyckliga Polen. Det diplomatiska fälttåg, hvartill
dessa förhållanden gåfvo anledning, saknade icke sina kritiska
ögonblick, då ej mindre Sveriges sjelfständighet, än Europas fred
syntes sväfva i fara.
leke få af källorna till historien om dessa förvecklingar hafva
blifvit offentliggjorda. »Gustavianska papperen» och Geffroy’s
förtjenstfullt arbete »Gustave III et la cour de France» meddela
åtskilliga upplysningar och aktstycken i ämnet. Konung Fredrik
II:s af Preussen och hans broders, prins Henriks, bref till konung
Gustaf III och enkedrottning Lovisa Ulrika, sedan några år tillbaka
fullständigt tryckta dels i den af L. Manderström utgifna
»Correspondance inédite rélative à l’histoire de Suède 1772—1780», dels i
bilagorna till 3:dje bandet af F. A. v. Fersens »Historiska skrifter»,
äro vigtiga urkunder för kännedomen om de makters afsigter, som
med missnöje sett revolutionens framgång. Upplysande är äfven
den diplomatiska brefvexling under de sista månaderna af 1772
mellan Sveriges ministrar i Paris och Wien samt kanslipresiden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
