Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 151 *
af Preussen, från hvilken idén om afgifvandet af en dylik
förklaring tydligen leder sitt ursprung, dervid icke nämnt oss. Han
skulle gerna i denna sak, som öfverallt annars, vilja hindra oss
från deltagande i hvad som helst, som kunde göra vår hjelp af
nöden för Ryssland eller gifva oss en förevändning att uppträda
i dess angelägenheter. . . Genom skänker och egenhändiga bref
har han vunnit grefve Panin, hvars beundran nästan öfvergått
till dyrkan, och med kejsarinnan är det samma förhållande: huru
benägen hon än vore att afsluta en traktat med England, skulle
konungen af Preussen dock veta att lägga hinder i vägen derför.»
— Ett ytterligare bevis på sin misstänksamhet mot konung
Fredrik II lemnar Gunning, då han såsom trovärdig inberättar
uppgiften, att det hotande brefvet till Gustaf III, hvaraf en
afskrift blifvit öfversänd till Petersburg och på hvilket ryska
hofvet byggt stora förhoppningar, skulle hafva varit åtföljdt
af ett annat, hållet i en helt olika ton. Öfvertygelsen om den
dubbla roll, som konungen af Preussen spelade, bestyrktes ännu
mer » genom ankomsten af ett bref från denne till kejsarinnan,
i hvilket han, enligt Gunnings berättelse (f^okt.) anropade »hennes
medlidande för sin systerson, som snart skulle hvarken ega hus
eller härd eller en sten att luta sitt hufvud till.»
I sjelfva verket var väl konung Fredrik II:s hållning i frågan
om Sverige ej fullt klar; och om än hans önskan att rädda sin frände
var uppriktig, kunde den icke direkt uttalas till dennes fiender.
Han önskade att förekomma ett europeiskt krig, men ville ej
stöta sig med kejsarinnan, sin bundsförvandt och medbrottsling i
Polens delning, genom vägran att gemensamt uppträda mot Sverige.
Han trodde sig kunna skrämma sin systerson till eftergifvenhet
genom krigshotelser och deklarationer, medan han genom
underhandlingar sökte vinna tid och lugna sinnena hos hans
motståndare. Han kunde sålunda väl sägas spela ett dubbelt spel, ehuru
ej alldeles i den mening, som förmodades af hans misstänksamma
motståndare, som i hvarje hans mått och steg, äfven det
fredligaste, vant sig att spåra ränksmidarens listiga beräkningar.
Engelska utrikesministern lörd Suffolks svar 3) på Gunnings
depescher rörande denna underhandling är ett aktstycke, som
tydligt lägger i dagen engelska kabinettets omdöme öfver Euro-
3) D. 30 Okt. 1772.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
