Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ELOF JTEGNÉR.
34
de utpressningar, som företagas af hennes kejserliga Majestäts
vän och bundsförvandt. Vi skola se om den ryska regeringen
vill ingripa i detta fall, och jag anbefaller ånyo saken till eder
särskilda uppmärksamhet. Tillsvidare kunna vi ej annat än
tillskrifva Ryssland denna betydande nationalförlust... I edra
samtal med grefve Patiin bör ni använda alla skäl, som synas eder
vara af vigt för att förmå honom att uppgifva sina planer på
Sverige: många sådana kunna framställas, hvilka han såsom rysk
minister måste anse såsom varande af största vigt. Landets
utblottade tillstånd, det lugn, som det obestridligen behöfver för
att hemta sig från ett långvarigt krig, vissheten att det genom
utförandet af hans plan kommer att invecklas i nya svårigheter
af vida farligare slag än de, som det nu håller på att öfvervinna;
samt det eländiga, föraktliga tillstånd, hvari Sverige befinner sig,
ännu splittradt och sönderslitet och utan ringaste utsigt att
någonsin blifva fruktansvärdt för sina grannar — allt detta är
synpunkter, som, efter hvad jag förmodar, icke utan framgång kunna
användas. Men om det oaktadt grefve Panin framhärdar oryggligt
och oböjligt i sin åsigt, och ni finner att man på allvar beslutit att
anfalla konungen af Sverige enligt den eder anförtrodda planen,
så har jag konungens befallning att uppdraga eder att
tillkännagifva H. M:ts beslut, att icke taga del i den föreslagna
deklarationen till hofvet i Stockholm, eller medverka till någon af de
åtgärder, som äro i fråga. Detta bör sägas, när tillfället sådant
fordrar, i ett hofsamt, ehuru bestämdt språk, så mycket som
möjligt beräknadt att icke stöta eller hos kejsarinnan väcka en mindre
vänskaplig stämning, hvilket konungen ej utan ledsnad skulle se».
Äfven till Stockholm hade redan straxt efter revolutionen
afgått föreskrifter i enahanda syfte. Under bibehållande af
förtrolighet och god sämja med grefve Ostermann borde Goodricke
undvika att förena sig med honom i någon förklaring eller i
vidtagande af någon åtgärd, som kunde leda till krig1). Och samtidigt
med meddelandet till Groodricke af det definitiva beslut, som
innehölls i lörd Suffolks ofvan anförda bref till Guniiing af d. 10
!Nov., lemnas följande redogörelse för anledningarne härtill2):
»(Ni känner) att konungen (af England) gerna skulle ha velat
samverka med hofvet i Petersburg nästan i hvad åtgärder som
1) Suffolk till Goodricke b Sept. 1772.
2) Dens. till dens. 17 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
