- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
193

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 195 *

lades honom genom kanslipresidenten Ulr. Scheffer, som
derjemte a konungens vägnar erbjöd att genast inställa alla
rustningar, om kejsarinnan endast gåfve en bestämd försäkran att
hon ej ernade anfalla Sverige. Scheffer ansåg sig också slutligen
hafva öfvertygat Ostermann om Sveriges fredliga afsigter; men
denne begagnade, enligt Yergennes’ uppgift, tillfället att under
samtalets gång utösa sin ovilja mot Frankrike, »Frankrike vore
skulden till allt ondt, som händer Ryssland; sedan det satt det
turkiska kriget i gång, gör det allt för att omintetgöra
fredskongressen i Bukarest, och förleder Turkarne genom
förespeglingarne om ett kraftigt uppträdande till deras förmån från
Sveriges sida. Huru sträfvar icke Frankrike att locka Danmark från
Ryssland, under föregifvande att alla löften rörande holsteinska
bytet äro endast fagert tal och aldrig skola leda till något
resultat!» *) — Så väl Vergennes som Scheffer voro isynnerhet
angelägna att rentvå Frankrike och Sverige från beskyllningen
att hafva bidragit till upplösningen af den rysk-turkiska
fredskongressen. De antydde i stället att detta vore ett verk af —
konungen i Preussen; ryktena om hemligt förstånd mellan
Sverige och Turkiet vore, enligt Yergennes, af ryskt ursprung,
möjligen en list för att utröna om Turkarne verkligen egde
någon förhoppning om hjelp från Sverige. Svenske ministern
Celsing i Constantinopel erhöll befallning att formligen vederlägga
dessa rykten.

Under tiden försummade man icke att söka försäkra sig om
Englands välvilliga hållning. Sveriges sändebud i London fick
i uppdrag att i tysthet arbeta för åstadkommandet af dess
anslutning till den fransk-svenska alliansen, och häri skulle han
ünderstödjas af en af franska regeringens hemliga agenter. Äfven
med sir John Goodricke 2) bragtes genom bröderna Scheffer
samtalsvis å bane frågan om ett defensiv-förbund med England.
Goodricke, som väl insåg svårigheten att förena ett dylikt förbund
med Englands mot Frankrike riktade politiska system, begärde
föreskrifter af sin regering, hvilka utföllo afböjande, dock
under erkännande af vigten af detta förtroende 3).

1) Yergennes dep. 10/3. 23/3, 2% 1773. Goodricke n:o 16 (1773).

2) Enligt dennes dep. 29/i 1773.

3) I sitt svar (5/2) uttryckte lörd Suffolk den förmodan, att idén härtill

utgått från Frankrike, i afsigt att derigenom väcka afundsjuka mellan Eng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free