Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ELOF JTEGNÉR.
34
betydelse såsom demonstrationer för befrämjandet af freden med
Turkiet, riktade mot dem, som genom hemliga underhandlingar
ansågos lägga hinder i vägen derför. Den stridsfärdighet, som
Ryssland visade mot en svagare motståndare i norden, borde
kunna injaga en helsosam förskräckelse hos den gamle fienden
vid ryska väldets södra gräns och hos Frankrike, som antogs
understödja dess krigiska förehafvanden. — Det var måhända
på denna grund, som ryska kabinettet, åtminstone under en viss
period, ej hade något emot, att krigsförberedelserna framstäldes
i en mera hotande dager i Frankrike och Sverige än på andra
håll. Franska sändebudet Durand, understödd af sina spanska
kolleger, hade, såsom vi hafva sett, icke heller underlåtit att i
Versailles och Stockholm framställa förhållandena såsom i hög
grad egnade att väcka oro. Det var i sjelfva verket Durands
och Vergennes’ berättelser, som framkallat de farhågor, hvilka ledde
till de skarpa meningsutbytena mellan hertigen af Aiguillon och
lörd Stormont, efter hvilka ett europeiskt krig syntes stå för
dörren.
Medan dessa pågingo och under det att rustningarne i
Frankrike och England med ali ifver påskyndades, hade man
emellertid redan vexlat de fredligaste försäkringar mellan Petersburg och
Stockholm, hvilka icke syntes lemna* något tvifvel att stormen
för denna gång var besvuren. Kammarherren baron v. Nolcken
hade, såsom ofvan är berättadt, afgått i en särskild beskickning
från Stockholm till Petersburg i afsigt att sedermera aflösa
baron Ribbing. Vid sin ankomst dit mottogs han med »en
mar-querad politesse»1) och på det förbindligaste sätt. Han hade
medfört serafimerorden insignier till storfursten Paul och
inberättade sjelf (lf Mars) att både kejsarinnan och storfursten
»uppfört sig så nådigt mot honom, att ingen utländsk minister
blifvit så mottagen». Och envoyén Ribbing inberättade kort
efter Nolckens ankomst2), att han haft ett samtal med grefve
Panin, under hvilket denne »med de varmaste utlåtelser och
tårarne i ögonen bedyrade dess gifna tillsägelsers oskrymtade
välmening och trofasthet, samt att han på sina aftagande dagar
ej kunde hafva en sensiblare fägnad än den, att till en så stor,
vördad och adorerad konung hafva fått befallning att vara en tolk af
1) Ribbings dep. A Mars 1773.
2) dep. ^ 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
