Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
C. T. ODHNER.
10
hållandena i Tyskland på ett sätt, som ej kunde annat än väcka
de största bekymmer för framtiden. Hr M:s påstående, att
Tysklands inre tillstånd 1629—30, innan Grustaf Adolf der uppträdde,
var sådant, att det aflägsnade ali fara från kejsarens och den
katolska reaktionens sida, står alldeles i strid med verkliga
förhållandet, såsom nogsamt inses af följande allmänt kända facta.
Genom, freden med Danmark i Lübeck, maj 1629, hade
kejsaren blifvit i tillfälle att friare förfoga öfver sina stora
stridskrafter i norra Tyskland. På sommaren och hösten s. å.
detache-rades visserligen betydande afdelningar till Preussen, till
Nederländerna och Italien, men i hvarje fall var ännu de första
månaderna af 1630, då Gustaf Adolf redde sig till sin expedition,
"Wallensteins militära ställning i Tyskland mycket stark, ja så stark,
att han trodde sig kunna genomdrifva en ombildning af
riksförfattningen till utvidgande af kejsarens makt1). Hur lätt kunde ej dessa
stridskrafter, hvilka för tillfället voro afsedda för andra ändamål,
än en gång kastas emot Östersjöns kust och der genomföra, hvad
som nyss misslyckats! Men ännu större, om än mer aflägsen, var
den fara, som hotade från kejsarens reaktionära politik i
Tyskland, från hans våldsamma konfiskationer och den stora
indragning af protestantiska områden, som der tagit sin början. Utan
iakttagande af lagliga former blef det ena furstendömet efter
det andra konfiskeradt från protestanterna och bortgifvet åt
katoliker, såsom öfre och en del af nedre Pfalz åt kurfursten i Bayern,
Mecklenburg åt Wallenstein. De fria riksstäderna i södra
Tyskland voro utsatta för ett olidligt förtryck i kyrkligt och politiskt
hänseende. Men kronan sattes på verket genom
restitutionsedik-tets utfärdande, mars 1629. Om betydelsen af denna åtgärd,
hvilken hr M. söker förringa, kan man döma deraf, att icke
mindre än 2 ärkestift, 12 biskopsstift och omkr. 120 smärre andliga
stiftelser med ett penndrag fråndömdes protestanterna — det var
nära l/3 af hela det protestantiska Tyskland — hvartill kom,
att den reformerta kyrkan, som ej var inbegripen i
religionsfreden, nu uttryckligen förklarades rättslös och sålunda prisgafs
åt den katolska restaurationen, så snart tillfället dertill blefve
gynsamt. Restitutionsediktet blef ingalunda en tom hotelse :
kommissioner tillsattes genast för dess genomförande och började
*) Ranke, Gresch. Wallensteins, ss. 182 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
