Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET.
257
emot historien? Hon säger, att Gustaf Adolf visserligen lagt
tunga bördor på sitt folk, men också satt det i stånd att bära
dem genom en mängd nyttiga reformer på alla områden; hon
säger, att det var Gustaf Adolf, som ordnade den svenska
rättskipningen och lade grund till hela förvaltningens ombildning,
som gaf Sverige dess första riksdagsordning och organiserade dess
första riksstånd, som satte nytt lif i Sveriges industri och
bergshandtering, som anlade en mängd af dess städer, som grundade
dess undervisningsanstalter, som öfverhufvud gjorde Sverige till
ett europeiskt kulturland. Att med dylika facta för ögonen
framslunga mot Gustaf Adolf den beskyllningen, att han föga
vårdat sig om folkets lycka och välstånd, det är att såsom
historiker döma ytligt och orättvist, såsom patriot otacksamt och
otillbörligt. Det är lika otillbörligt som det är att, då man har
framför sig en personlighet, hvars bild står så moraliskt hög och
sann i historien och som både i ord och gerning så klart
angifvit grunderna till sitt handlingssätt, beskylla en sådan man att
ha med vett och vilja fört sitt folk bakom ljuset och planmässigt
bedragit detsamma till befrämjande af egoistiska syften.
Föga mindre orättvist är hr M:s omdöme om Gustaf Adolfs
religiösa ståndpunkt. Han tillägger honom visserligen en naiv
gudsfruktan, en uppriktig religiös nitälskan, men en sådan, som
endast intresserade sig för »de lutherska dogmernas
upprätthållande, men ingalunda för förverkligandet af religionsfrihetens
höga idé, hvilken han aldraminst tålde inom egna stater». Att
Gustaf Adolf önskade upprätthålla den kyrkliga enhet, som ännu
ostörd rådde i hans fädernesland, det bör väl icke förvåna; men
i ett land med blandade bekännelser såsom Tyskland föll det
honom icke in att vilja påtvinga en dylik enhet. Yäl var han
af barndomen en vän af »de lutherska dogmerna», men han var
tillika en vän af kristlig fördragsamhet, han stod i detta
hänseende högt öfver sin tid och har »förverkligat religionsfrihetens
höga idé» i de trakter af Tyskland, dit hans vapen förde honom,
i det han sörjt för katolikernas och kalvinisternas ej mindre än
för lutheranernas skydd — endast Jesuiterna kunde han icke
tala, och det må man ju icke förtänka honom. Det är derför
med full rätt Geijer slutar sin teckning af Gustaf Adolf med
dessa sköna ord: »Att han för samvetstvånget satte en gräns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
