Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
STRÖDDA MEDDELANDEN. II.
14
målet såsom sådant i de skilda landen ingick först efter år 1703 uti
ordens läroplan *). Då de stora jesuitskolorna under sextonde seklet
hade en märkvärdigt kosmopolitisk pregel, så att t. ex. i Vilna
samtidigt studerade skandinaver, tyskar, skottar, engelsmän, polacker,
ryssar, tatarer och ungrare, koncentrerades alla ansträngningar på
undervisningen i latin, det ensamt herskande umgänges och lärospråket 2).
A andra sidan gjorde dock ordens missionsverksamhet det nödvändigt
att uppodla föga kända språk. Vi hafva sett, att Possevino ville
arbeta för svenskan och finskan. På det förra språket uppstod ock
en — visserlig fåtalig och anspråkslös — jesuitliteratur, men rörande
det senare kom det väl ej längre än till planer att låta utarbeta en
finsk grammatika.3) Bland andra nordiska språk, som tidigt bearbetades
af jesuiter, förtjenar må hända det estniska att särskildt nämnas 4).
Om beskaffenheten af den svenska grammatika, Possevino lät
utarbeta, må vi ej göra oss öfverdrifvet höga tankar. Äfven de språk,
som redan vid denna tid måste anses för kulturspråk, hade
jemförelsevis sent blifvit föremål för grammatisk behandling; så t. ex.
daterar sig den första tyska språkläran från år 1499, den första engelska från
1509, den första italienska från 1516, den första franska från 15305).
De klassiska språken studerades visserligen flitigt, men de
grammatikor, som dervid användes, voro ofta endast torra Schemata. Att
jesuiternas svenska språklära äfven skulle blifvit ett sådant, kan man
då med full rätt antaga. Och icke dess mindre är det sannolikt, att
hon skulle hafva fylt en betydlig lucka i kunskapen om 1500-talets
svenska. Huru detta språk skrefs af de bildade vid sagde tid, är
väl kändt, men ej så huru det af dem uttalades. Nu var jesuiternas
språklära afsedd för främlingar, som skulle tala till svenska
menigheter eller åtminstone för dem föreläsa ur tryckta predikosamlingar; ocb
synes det derför sannolikt, att i den samma redogjorts för ordens
rigtiga uttal. — Äfven till omfånget torde vår första grammatika va-
*) Hipler: Literaturgeschichte d. Bisthums Ermland, s. 198. Schmid:
En-cyclopädie d. ges. Erziehungswesens, III: s. 765.
2) Akademiska småskrifter fr. Vilna i Ups. bibi.
3) Som kändt är, gafs detta uppdrag åt en viss Olaus Sundergelt (så skref
han sitt namn), en f. d. luthersk prest, som var född omkring ar 1551. Till dessa
upplysningar af Possevino sjelf (jfr Theiner: Die Stellung etc. U. B. s. 318) kunna
vi lägga, att Sundergelt i Okt. 1580 »deponerade» i Olmutz (»Matricula Acad.
Olomac», — i f. d. Univ. ark. i Olmiits), och att han synes vid samma tid
vunnit baccalauréat derstädes (gratulationsversar till honom, »alumno summi Pontiiicis»,
och fyra andra i Ups. bibi.); år 1584 var han ledamot af »Den hel. jungfruns
kon-gregation» i Braunsberg (Catalogus eorum, qui nomina sua Oongregationi — — —
dederunt ab anno 1579», — i Ups. bibi.). Prof. Y. Koskinen har meddelat förf.
ett bref från O. S. (i Finska statarkivet), dat. d. 15 Juni 1596. Dess författare
var då kyrkoherde i Alt-Pernau i Livland. Senare upplysningar om honom finnas
icke. — Hvad Passevino berättar i sin nunciaturberättelse af d. 23 Juni 1578 om
en finsk prests öfvergång till katolicismen (Theiner a. st. U. B. s. 276) afser utan
tvifvel Sundergelt.
4) Jfr Donner: Den finsk-ugriska språkforskningens historia sid, 21 med
Hipler a. st. s. 200.
5) Donner a. st. s. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
