Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 NÅGRA KRITISKA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE SLAGET VID LÜTZEN. 273
af dessa om ständigheter på förhand antaga, att någon visshet om det
tagna kyllrets äkthet svårligen kunde finnas å den kejserliga sidan.
D,et var icke häller händelsen. Kyllret, som nu förvaras å kejserliga
arsenalen i Wien, öfverflyttades dit från kejsarens »Kunstkammer», der
det förvarades på den tid, då Khevenhiller skref sista delen af sitt
verk (omk. 1640). Men hur hade det kommit i kejsarens ego? Hr.
A. uppger efter Leitner och Förster, att Piccolomini skickat kyllret
till kejsaren, och antager t. o. m. på Försters auktoritet, att det var
Piccolomini, som på slagfältet tagit (»erbeutet») detsamma. Källan
för Leitners och Försters uppgifter har hr A. icke känt; den är
otvifvelaktigt Burgus, De bello suecico (Leodii 1633, förordet dat. Prag
d. 24 jan. 1633). Denne författare säger p. 268: »At Piccolomineus
thoracem habet ex alcis corio, qui is esse fertur, quem rex eo die
ge-staverat.» Häraf ser man, att Piccolomini i jan. 1633 hade det
ifrågavarande kyllret i sin ego, men att han sjelf tagit detsamma, säges
ingenstädes; och ändtligen heter det icke, att det verkligen var
konungens kyller, utan att det sades ha burits af konungen (»fertur»)- Här
ha vi den äldsta uppgift om kyllret, som numer kan uppletas, och
en mycket pålitlig uppgift, ty den förskrifver sig från en person, som
deltagit i slaget och som i egenskap af Italienare stod Piccolomini
nära. Man kan taga för gifvet, att Piccolomini sjelf ej visste mera
om kyllret än Burgus berättar, och att sålunda ej häller andra kunnat
veta mera. Hvad som i en senare tid blifvit sagdt derom (af v.
Leber, Leitner m. fl.), beror på en undersökning af hålen i kyllret och
en jämförelse med de skriftliga källornas intyg, och hr A. har dertill
lagt en jämförelse med de i lifrustkammaren förvarade skjortstyckena.
Resultatet af dessa undersökningar talar verkligen för kyllrets äkthet.
Detta skäl, i förening med den om kyllret rådande traditionen, är af
den betydenhet, att det synes mig ganska sannolikt, att kyllret är
autentiskt. Men längre än till en sannolikhet kan man icke häller
i denna fråga komma, en sannolikhet som hufvudsakligen grundar sig
på öfverensstämmelsen med de skriftliga källorna.
Min granskning af de källor, som hr A. stält i första gruppen
såsom de åtminstone ur rättsmedicinsk synpunkt förnämsta, har
sålunda haft till resultat, att jag ej kan anse någon annan af dem
berättigad till denna hedersplats, än n:o 4, konungens i slaget
begagnade värja och pistoler, om hvilka intet tvifvel kan råda. Men denna
källa lemnar tyvärr endast torftiga upplysningar: värjans och
pistolernas utseende visar otvetydigt, att konungen under slaget deltagit i
handgemänget, men detta visste man redan förut genom många
skriftliga vitnesbörd. Hvad åter de öfriga källorna inom hr A:s första
grupp beträffar, så äro de visserligen ganska intressanta och
upplysande, men de sakna en historisk källas förnämsta egenskap: den att
vara höjd öfver allt tvifvel, och kunna derför ej komma förr än i
andra eller tredje rummet. Och äfven om man betraktar saken
uteslutande ur rättmedicinsk synpunkt, så förstår jag sannerligen icke,
hur dylika källor kunna af läkaren läggas till grund för hans utlå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
