Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
VICTOR GRANLUND.
10
Carloffer1), men blef dock såsom sådan aldrig på svenska
riddarhuset introducerad. Han skref sig sjelf emellertid alltid
C arlöf2).
Med infödingarne stodo Svenskarne ifrån första början på
den allrabästa fot. Vi hafva bland andra ett intyg derom i ett
bref från drottning Ohristina till »konungen i Guinea» af den 6
Junii 16513); och detta goda förhållande fortfor oafbrutet och
utvecklade sig till en verkligen rörande trofast tillgifvenhet å
negrernes sida mot deras svenska bundsförvandter, en
tillgifvenhet, som visade sig uthärda ganska svåra prof, och som
icke svek förr än den höfding, hvilken närmast stod i beröring
med Svenskarne, var död, och dessutom ali förhoppning om
undsättning och hjelp från Sverige för den svenska, länge af
fiender ansatta kolonien upphört, då slutligen en hop lejde
negrer läto köpa sig att förråda sina i deras våld under lång
tid öfverlemnade herrar. Denna sista tilldragelse kan dock
blott föga försvaga det vida öfvervägande intrycket af en
långvarig osviklig trohet och tillgifvenhet från de frie svarte
männens sida, en företeelse, som måste värma hvarje svenskt hjerta.
Vi kunna med en berättigad nationalkänsla sammanställa detta
förhållande med de berättelser, som af tillförlitlige skriftställare
lemnats oss om den obegränsade tilltro och den stora
tillgifvenhet, som de svenske kolonisterne på andra sidan Atlanten,
i det »Nya Sverige», lyckades vinna af der boende vildar, och
som före och vid den holländska eröfringen af samma koloni
gaf sig så otvetydigt tillkänna, i det de föredrogo Svenskarne
framför alla andra nationer, och förklarade sig obetingadt lita
på deras ord, under det de misstrodde invandrare från öfriga
europeiska folk. Vi misstaga oss sannolikt icke, om vi antaga,
att det var den gamla svenska hedern och redbarheten — der
andra plägade bedraga — som på ena och andra stället gåfvo
åt Svenskarne företrädet hos dessa enkla naturmenniskor, och
som framkallade detta förtroende och denna tillgifvenhet. Men
!) Sköldebref för C. d. 3 Maji 1654; Eiks-Registr. fol. 590. Hans vapen
var en sköld, till öfre delen blå med ett »morianlmfvud», nedre delen grön
med tre flygande silfverfiskar. Ofvanpå skölden en öppen tornérhjelm; täcket
med kransar, blått ocli grönt. Ofvanpå hjelmen en förgyld krona, ur hvilken
reser sig ett palmträd.
2) I alla samtidiga handlingar, utom i hans egna bref. skrifves namnet
Carloff.
3) Se bil. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
