Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
SVENSKA AFRIKANSKA KOMPANIETS HISTORIA.
301
liga bevis ådagalagt grundlösbeten af denna deras förevändning,
ocb visat att både skeppen och laddningarna tillhörde svenska
undersåtar, hittade man på andra undanflykter, och lofvade att
utlemna skeppen, om en uttrycklig reklamation inginge ifrån
svenska drottningen. När denna val var ankommen, fann man
på att föregifva, att de Holländare, hvilka genom det
Nederländska handelskompaniets oktrojerande funno sig uteslutna
från handeln på Guinea, vändt sig till* drottningen af Sverige
med begäran att få under hennes auktoritet handla på dessa
kuster, samt att detta blifvit dem medgifvet. »Att allt detta
var falskt, måste till och med Engelsmännen sjelfve tillstå, så
framt de ännu egde någon enda gnista af billighet qvar, och i
sitt samvete ej alldeles afsagt sig sanningen». ’Hvaraf
ögon-skenligen syntes att de icke med annat umginge, än att under
allehanda lösa prætexters täckmantel oroa och hindra den
svenska sjöfarten och handeln, och särskildt Guinea-kompaniets,
hvars tillväxt de alltid sett med sneda blickar, samt att en
gång störta detsamma, för att kunna befästa sin egen fördel.
Detta framginge klarligen derutaf, att anhållna fartyg från
Hamburg, Lübeck, Wismar och Stralsund blifvit åter frisläppta,
hvaremot de svenska, oaktadt alla protester och bevis, blifvit
qvarhållna. En del af guldet på skeppet »Stockholms slott»
hade blifvit såldt och sjömännen pressade till engelsk sjötjenst
eller undangömda, så att ingen visste hvart de tagit vägen.
Kompaniet stode derföre i den allrastörsta fara, och anropade
i sin nöd drottningens kraftiga hjelp’1).
I en ny skrifvelse2) förklarar Laur. De Geer att farorna
för kompaniet blefvo större dag för dag, och föreslår att, om
m:r »Poneel»3), som blifvit utnämnd till svensk kommissarie i
England ännu ej begifvit sig dit, Appelbom måtte ditsändas
från Haag. Sverige hade nemligen under åren 1649—1653 i
England icke haft någon ständig representant, och dess
intressen derstädes voro lemnade temligen åt sitt öde. I Februari 1653
ankom dock Bonnel till London, och den dåvarande engelska
styrelsen, som troligen ansett Sveriges underlåtenhet att hos
densamma låta Sverige representera sig såsom en missaktning
^ Bil. på tyska till sistnämnda bref fr. Laur. De Geer.
2) Dat. Amsterdam d. 12 Febr. 1653.
3) Benjamin Bonnel; utn. t. sv. kommissarie i England d. 30 Sept. 1652.
Ilist. Bibliotek. 1870. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
