- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
313

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,

323

graimliet. M’en hufvudsaken, Carlofs fasttagande och
tillrätta-skaffande af det bortröfvade, lyckades man icke uppnå. Hvilka
stora följder danska myndigheternas, och isynnerhet danska
regeringens, bristande lojalitet i afseende på denna affär
medförde, skola vi snart få tillfälle att visa.

Carlofs följande öden äro till största delen höljda i mörker.
Ar 1660 omtalas han hafva i Glückstadt utrustat ett skepp för
att segla till Afrika, och 1665 hade ban såsom kofferdikapten
ankommit till Rochelle i Frankrike med ett fartyg, hvilket
föranledde ett bref från svenska regeringen till konungen i
Frankrike med anhållan om att »röfvaren och öfverlöparen»
Carlof måtte arresteras, och hans skepp med varor tagas i
beslag1); men någon vidare underrättelse om honom hafva vi ej
kunnat erhålla ur oss tillgängliga källor. Troligen dolde han
sig under antaget namn i någon undangömd vrå, dit
efterspaningarne ej nådde honom, och der han kunde i ro njuta af
sina röfvade skatter, hvilka måste varit ganska betydliga. En
del deraf synes hafva före hans ankomst till Glückstadt blifvit
skickad i säkerhet till Holland, till några köpmän, som
deltagit i kaparefartygets utrustning och som genast af guldet läto
mynta dukater2). Carlofs afsigt med att låta manskapet i Cabo
Corso svärja sig personligen trohetsed3), oaktadt han ditkom
såsom dansk kapare, var troligen den, att derigenom söka åt
sig bevara möjligheten, att i nödfall kunna åter taga sin
tillflykt till den utplundrade kolonien, och sedan för dess
öfverlemnande till någon af de rivaliserande makterna betinga sig
några egna fördelar, eller ock att derifrån för egen räkning
idka sjöröfveri.

Att ett anfall på den svenska kolonien i Afrika var af
svenska regeringen på förhand befaradt, synes derutaf att uti
ll:te art. af fredsfördraget i Roskilde stipulerades att icke
blott land och platser som under kriget blifvit svenska kronan

*) »Galliæ regi pro societate Sv.-Afr. de arrestando Henr. Carloff»,
Riks-Reg. f. 66, d. 15 Febr. 1665.

2) Svenske kommissionssekreteraren i Holland. Henr. Martensens br. t.
K. M:t d. 1658. Hollandica.

3) Att så skett intygas ej blott af Krusenstiernas berättelse, ntan äfven
af de vitnesintyg, som svenske nnderkommissarien Samuel Forssman,
bokhållaren Christopher Noorden, sergeanten Peter Wendelin och Lorens Tiste — alla
tillfångatagna af Carlof i Cabo Corso — inför notarius publicus i Glückstadt
afgifvit d. 14 Junii 1658. Handl. rör. Afr. komp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free