Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
323
En omständighet, hvilken synes i sin mon hafva uppmuntrat
den danska regeringen att handla som den gjorde vid denna tid-
El 1er hvilken makts representanter var det, som dag efter annan ändrade sig,
än lofvade, än nekade hvad man förut lofvat? Och hvad Danskarnes
klagomål beträffar, så är ej något ovanligt att den som sjelf gör orätt klagar
öfver andra, för att vända uppmärksamheten från sig sjelf. Svaret derpå tinnes
också redan vara lemnadt af hr F:s hufvudkälla. Hr F. har väl anfört
Danskarnes förklaringar, men ej Svenskarnes vederläggningar. På sid. 49, samma
del, säger hr F. att Carl Gustaf »spelade dubbelt spel så väl emot Danmark,
som emot sina egna ständer», att det var en » djupt anlagd intrig», och hr F.
vill visa huru Carl Gustaf »blandade och utdelade korten»; men han har icke
kunnat bevisa någonting af det han ville »visa». Visningen har inskränkt sig
till en skicklig gruppering af händelser och tolkningar kring en på förhand
uppgjord hypothes, men — bevisen saknas. Förställning och list
öfverensstämde i öfrigt alis icke med C. G:s charakter. Sid. 53 talar hr F. om
rustningarna för kriget inot Brandenburg, men förklarar detta hafva varit blott och bart
en förevändning, och att Carl Gustafs rustningar ensamt gälde Danmark.
Konungen, säger han, »bibehöll länge och med slughet denna förklädning,
talade i rådet om planen för fälttåget mot Brandenburg», men det var
alltsammans naturligtvis blott en del af den der djupt anlagda »intrigen»,
likasom om C. G. ej hade de fullaste skäl till iiendtlighet mot churfursten af
Brandenburg, hvilken bemött C. G:s utomordentliga förtroende med det
svartaste förräderi. Längre ned på samma sicla liar dock hr F. kommit att
betvifla säkerheten af sin några rader förut så bestämdt uttalade åsigt om det
taskspeleri, för hvilket han beskylt konung Carl Gustaf. Han säger nemligen,
att åtgärderna mot Brandenburg »voro dock kanske ej helt och hållet
förställning». Med afseende på hr F:s antagande att Carl Gustaf redan i April
beslutat ånyo angripa Danmark, hafva vi ej funnit någonting, som på ringaste
vis talar derför, men väl mycket som talar för motsatsen, och antagandet att
Covet skulle varit inedvetande om detta beslut, vederlägges helt enkelt
derutaf att Coyet vid sin afresa från Köpenhamn straxt före krigets utbrott
lemnade efter sig sina saker och vigtigaste papper. Pufendorf hade i detta fall,
som i andra, kunnat lemna hr F. bättre upplysningar. Här är ej platsen att
utförligt granska hr F:s skildring, som kunde gifva ett rikt ämne för kritiken,
men vi hoppas att den tid skall komma, då en af våre störste konungars
minne skall fullständigt rentvås från de obevista och orättmätiga beskyllningar,
som hr F. ej tvekat att fästa dervid. Detta vore ju en tacksam och värdig
uppgift för en sanningskär historieskrifvare! Vi hafva här endast med dessa
hänvisningar och med utdrag af handlingar rörande en enda af
tvistepunkterna kunnat verificera våra påståenden; men vi hänvisa för öfrigt en hvar,
som sjelf vill öfvertyga sig om sanna förhållandet, till de urkunder, på hvilka
vi hufvudsakligen grundat vårt omdöme, nemligen samlingen »Danica» i
Riks-archivet, handlingar om förhandlingarna mellan Sverige och Danmark 1658—
1660, och vi äro öfvertygade att det ej skall blifva jäfvadt. Det är att
beklaga att hr F. ej rådfrågat denna samling; måhända har den genom sitt
omfång befunnits afskräckande. Emellertid hade han kunnat erhålla en riktigare
uppfattning redan genom ett af de tryckta arbeten, hvilka han anför såsom
sina källor, nemligen »Expos i tio Causarum, quibus S. Ii. M. Sveciæ bellum a
Rege llegnoque Daniæ sibi illatum, etiam post Pacem Roschiidiæ initani
conti nuare coacta fuit». (Latinsk öfversättning af den förutnämnda »Grund el i gli
Vnderrättelse» etc.) Denna, som af hr F. betecknas såsom den, hvilken han
förnämligast följt, innehåller dock i text och bilagda dokumenter rikliga bevis
emot hr F:s teckning och synes åtminstone bort kunna gifva honom anledning
till mer än tvifvel om riktigheten af hans egen mening. Vi hänvisa för öfrigt
äfven till andre historieskrifvare, Sam. Pufendorf, F. F. Carlson, Baeckström,
Rühs m. fi., hvilka ingalunda delat Fryxells uppfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
