Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
40
draget i Tosterup blifvit inbragt till dansk hamn. Alltså vore
det utan ali dispyt, att allt hvad som blef qvarlemnadt i Guinea
och hvad Carlof medfört »simplieiter borde restitutionen
underkastadt vara».’ — Man erinre sig att detta meningsutbyte egde
rum sedan de danske kommissarierne bäde »generaliter» och
»specialiter» i enlighet med Svenskarnes önskningar förklarat
sig öfver 11 §:n i fredsfördraget och öfver den eventuelt
framstälda frågan om rättigheter och skyldigheter, för den händelse
att Svenska Afrikanska kompaniet lidit några förluster1).
Om ett följande sammanträde berättas, att tvärtemot
förväntan saken intet avancerat, utan svårigheter och inkast gjorts
både om restitutionen och assecurationen. Först hade de danske
framdragit sitt förra tal, -— alldeles som om ingenting derom
förut blifvit taladt och de ej blifvit grundligt vederlagde. Svenska
sändebuden måste då upprepa sina förra argumenter; begärde
ånyo, såsom de ofta förut förgäfves gjort, att få se Carlofs
instruktion, hvarpå Danskarne flera gånger beropat sig till stöd
för sina påståenden, och förde dem till sinnes med hvilket ofog
de onödigt uppväckte de dispyter, som redan vore debatterade
och afgjorde, enär man redan blifvit ense om satisfaktionen, och
saken blott häftade på »modo satisfactionis». Gersdorä svarade
derpå, att konungen af Danmark väl beqvärnat sig att eftergifva,
men blott för att »tesmoignera den respect» han hyste för
konungen af Sverige, och sin villighet att stadfästa vänskapen med
honom, men Svenskarne hade nu begärt »real assecuration»,
hvarom traktaterna ingenting innehölle. Svenskarne anmärkte,
att om Sveriges konung nu begagnade sin rätt, att med sin
armée stanna qvar i landet, tills full exekution af traktaterna
skedde, så skulle det sätta Danmark i största förderf och nöd.
Om konungen af Danmark deremot ville gifva Sverige behörig
och nöjaktig ersättning, så kunde af en reell underpants utfästande
ingenting vara att befara. Det borde ej heller förundra Danskarne
att en sådan säkerhet begärdes, enär de ingen försyn eller
tvekan haft att släppa Carlof ur händerna, oaktadt alla protester
och föreställningar, Danskarne svarade med att hänskjuta saken
till främmande skiljedomare, hvartill Svenskarne nekade2).
*) Fryxells uppgift, 12:e delen, sid. 58, att Sverige egde »rättighet återta
landskapet, fästningen och skeppet, men icke någonting mer», är härmed vederlagd.
2) Bielkes och Coyets bref d. " /Jj"" »Danica».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
