Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
82
visade sig ock i dess memorialer till Generalstaterne. Ett af
dessa, af Silfvercrona i hans namn inlemnadt till
Generalsta-terne, hafva vi ansett förtjent att meddelas1). Först efter en
sådan allvarsam tillrättavisning synas provinsen Hollands
stater, hvilken provins de fleste af Westindiska kompaniets
delegare tillhörde, med mera allvar tagit saken före, men
ventilerade densamma länge pro et contra, innan de beslöto sig för
att söka uppgöra den genom förlikning. När de fingo veta att
svenska regeringen ansåg de föröfvade procedurerne så
utomordentlige2), att nödvändigt full »reparation och satisfaction»
måste lemnas, och att Silfvercrona ej hade fullmakt att ingå
på något »accord», fick residenten Heinsius i Stockholm
befallning att söka stämma svenska regeringen för uppgörelse i godo,
och em särskild skrifvelse derom afläts af Generalstaterne8),
Man ville bjuda Sverige en rund summa för både kolonien,
skeppet och alla borttagna varor, ty man ville nödvändigt
behålla den förstnämnda; men härifrån tills summans storlek blef
bestämd var vägen ganska lång. Man bjöd så litet som
möjligt, sägande att Westindiska kompaniet var så fattigt, att det
ej kunde betala mycket; — medel hade dock icke fattats när
det var fråga om att utrusta skepp och folk för att plundra ej
blott Sverige utan äfven andra vänskapliga makter — och så
kom kriget mellan Holland och England, som verkligen
betydligt reducerade både Generalstaternes och Westindiska
kompaniets tillgångar, och som inom kort beröfvade det senare
äfven hvad det nyss förut tagit från Svenskarne, och då fick
man verklig oförmåga att skylla på, likasom att man nu
förlorat hvad man dock skulle betala för.
En annan anledning till undanflykter gaf danska
regeringens och dess ministrars mer än besynnerliga uppförande i
denna fråga. Ej blott danske residenten i Haag Charisius,
utan äfven Hannibal Sehested, som, under det dessa
underhandlingar mellan Sverige och Generalstaterne pågingo, i ett
Inlaga till Generalstaterne den 7 Nov. 1663. Se bilagan 9. Concept
i K. M:ts bref t. Silfvercrona.
2) De voro sjelfve så vane vid att Westindiska kompaniet begick
plundringar ocli våldsamheter, att de betraktade dem nästan såsom varande i sin
ordning.
3) Silfvercronas br. t. sv. reger, d. 7 Jan. 1664 o, reg:s svar den 24 Febr.
Gen.-Staternes svar är dat. d. 21 Jan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
