Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
SVENSKA AFRIKANSKA KO M PAN JETS HISTORIA,
389
vit sluten. Svenska regeringen svarade, att staterne deruti
visade ett misstroende, som både var olämpligt och »K. M:ts
respekt för när». leke vore svenska regeringen så sinnad, att
den genom en traktat ville skaffa sig medel, för att sedan bruka
dem till staternes skada, icke heller i det tillstånd, att, om
regeringen ville dem något tillfoga, medel och makt skulle
dertill saknas, utan den ringa summan för Guinea-pretentionen1).
Äfven hos Frankrike, som under alla de föregående långa
förhandlingarna i denna sak alltid stått på Sveriges och rättvisans
sida, besvärade sig svenska regeringen öfver Generalstaternes
orimlighet och »hårdnackenhet», och erhöll till svar, att
Frankrike redan gjort allt hvad det å sin sida förmått, för att bringa
Holland till villighet, och hr Lionne, utrikesministern, sade
sig knappast nu veta några flera expressioner, hvarigenom han
kunde befordra Sveriges intressen hos Holland, som han icke
förgäfves många gånger försökt. Han ville emellertid icke
för-tröttas, och hade gifvit ordr es åt D’Estrades att ånyo urgera
och på alla sätt söka befordra Sveriges sak2).
Någon förhoppning att af England återfå den af Sverige
förlorade kolonien i Afrika, hystes väl aldrig af svenska
regeringen. Väl gjorde svenske residenten i London, Leyonberg
något försök att framhålla Sveriges rättigheter, men man lät
honom på liöfiigt sätt förstå, att den eröfring England genom
Cabo Corso med tillydande gjort, ämnade man ej släppa.
Englands besittning deraf nu vore lika rättmätig, som förut
Sveriges, och på samma grunder, som England förut erkänt Sveriges
rätt, nemligen köp och verkligt innehafvande3). De
förespeglingar om koloniens återlemnande, som till en början gjorts
svenska regeringen genom Downings förklaring till Appelbom,
låtsade engelska regeringen icke vidare om. Man visade
emellertid Sverige och dess representant vid engelska hofvet, så väl
före som efter traktatens afslutande mellan de begge makterna,
de största artighetsbetygelser. Konungen lemnade sjelf de begge
ratificerade traktaterna till Leyonberg, och förklarade att han
»en foy d’honnette homme», ville icke allenast fullgöra alla dess
Reg:s br. t. Appelbom d. 15 Sept. 1666. »Holl.»
2) Ambassadören grefve O. "W. Königsmarks br. t. K. M:t d.
1666. »Galliea». x
3) Leyonbergs br. t. K. M:t d. 28 Oct. 1664. »Anglica».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
