Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
BET NORDISKA SJU ÅRSKRIGETS HISTORIA.
455
D. 15 Sept. hade Erik med de trupper han kunnat samla,
ankommit till Jönköping. Här handlade han med utskickade
från Småland och Vestergötland, hvilka lofvade göra fienden ett
tappert motstånd1). Öfver hela riket hade en gärd blifvit
pålagd2), och uppfordrades hvar tredje man3). Först ville Erik
vända sig åt Vestergötland ; men oaktadt alla de löften om
skyndsam hjälp han gifvit, finna vi honom likväl ligga overksam i
Jönköping nästan en hel månad. Orsaken därtill var härens
bristfälliga utrustning. Utan nödiga förråd hade Erik nämligen
dragit från hufvudstaden, och ytterst långsamt kommo
förnödenheterna efter. Ansvaret härför lade konungen hufvudsakligen
på ståthållarne i Stockholm4). Klagande skref han till dem den
17 Sept., att han ej på en månad fått så mycket som en nagel
från dem. »Det såge ut, som om man ville offra honom och
hans folk på fieischbänken», ty »hans folk vore liksom en hop
får tillräknande mot ulfvar, hvar de skulle sä gifva sig mot
fienden, som de nu voro». Stundom anklagade han ståthållarne hardt
när för förräderi, stundom utbrast han förtviflad, »om vi ej snart
blifva undsatte, så är till befruktandes, att vi miste däraf både
land och folk och allt det vi äge»5).
Då ingick plötsligen d. 22 Sept. underrättelse, att danskarne
uppbrutit från Elfsborg. Den tjänliga tiden för ett anfall på
Sverige hade de försummat, och nu hade hösten brutit in.
Fälttågets fortsättning blef allt mer och mer omöjlig. Att
många skola uttalat sig därför, synes osannolikt. I alla
händelser bestämde sig Fredrik för att gå hem i vinterkvarter.
Hans stora planer hade visserligen denna gången misslyckats,
men han förlorade dock icke modet. Till fred hade han intet
sinne, skrifver han. Då vintern kommit, och det blifvit fruset,
D. 13 Sept. t. Gr. Olson och Lasse Person, d. 20 Sept. t. Karl
Holgerson. R. E.
2) D. 3 Sept. t. Y.G., Smål., Ö.GL, Närike, Vestmanl., Upl., Norrl.,
Dalarne, Fini. etc. R. R. Två årliga fodringshästar afkortades i stället och i
Fini, och Norrl. därjemte 12 öre af tayernepenningarne.
3) Vestgötarne, såsom fienden närmast, skulle gå man ur huse, bref d. 16
Sept. R. H. Enl. bref d. 22 Sept. t. Gr. Olson skulle hvar 3:dje uppfordras.
Så växlade befallningarne.
4) I anledning af arkliets dröjsmål, utöste Erik sin vrede öfver
arkli-skrifvaren Gorgonius, som »så otroligt honom svikit och förrådt». Han ansåg
honom köpt af Johan.
5) D. 14 Sept. t, ståth. i Sthlm. R. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
