Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
G. O. FR. WESTLING.
12
b öarne, hvilka såsom norrmännen i allmänhet under detta krig
visade föga trohet mot Danmark, förklarade sig härpå gerna
vilja gå under Sveriges krona. De hyllade Erik såsom
arf-konung och lofvade befordra hans bästa1).
Under det dessa lyckliga framsteg gjordes, var Erik ej
utan oro för expeditionens öde. Underrättelse hade nämligen
ingått, att anfallen mot södra Norge misstyckats. Man kunde
nu befara, att norrmännen skulle samla sina krafter mot den
inträngande Collart och genom öfverlägsenhet i antal beröfva
honom, hvad han så lyckligen förvärfvat. För att hindra något
sådant utfärdades nya påbud (se nedan) om. infall i det södra
Norge, och måste förstärkningar afgå till honom. Den 15 Mars
befalldes Tönies Olofson till Kjula att genom dag och natt med 3
eller 4 fänikor skynda honom till bistånd. En större styrka skulle
sedan följa under Knut Haraldson2). Dalkarlarne fingo
förlåtelse för sitt föregående myteri mot affärdande af hvar 3:dje
eller 5:te man 3). Helsingarne uppmanades under Nils
Jesperson intaga Härjedalen och »sedan draga fram till Claudium»4).
Erik fann dock snart, att denne ingen hjälp behöfde, och Tönies
Olofson fick befallning att vända åter med sitt krigsfolk och
låta hvar och en draga hem till sitt5). Som Evert Bild var
hatad af folket, och de inflytelserikaste borgarne i Trondhjem
nitiskt verkade för svenskarnes sak, hade dessa nämligen
fortfarit att med förvånande snabbhet utbreda sitt välde. Snart
sträckte sig detta öfver Indhärad och Helgeland, Nord- och
Sund-Möre samt Eomsdalen6). .Svårigheten att i det stora,
glest befolkade landet kunna samla någon större försvars styrk a
hade äfven bidragit till de hastiga framstegen.
Collart var emellertid ej rätta mannen att grunda
svenskarnes herravälde i ett främmande land. Genom osedlighet
och en vandalisk framfart förargade han norrmännen. Hans
grymhet var i sanning upprörande. Jutarne ville han ej
besvära med den långa vägen öfver fjället till Sverige. En part
Förpliktelsebrefvet d. 8 Mars. D. K. Hist. 52.
2) D. 15 Mars t. Tönies Olofson. R. R.
3) T. M. Heising d. 17 Mars. R. R.
4) T. N. Jesperson d. 27 Mars. D. 14 April var Härjedalen
er-Öfrad, ss. synes af Eriks bref t. Sv. Stnre denna dag. R. R.
s) T. Tönies Olofson. Dalkarlarne förskonades från tåget enl. bref d. 29
April t. M. Heising. R. R.
6) Daae: Krigen Nordenijelds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
