Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
G. O. FR. WESTLING.
12
man ej förundra sig, om staden i hopp om undsättning beslöt
sig för försvar. I en för Ronneby olycklig stund fattades detta
beslut. Den vildhet, hvarmed Erik for fram på landsbygden,
hvarest gårdarne brändes, säden pä marken förderfvades och
manfolket ihjälslogs, »så att ej tredje parten lefde igen»1), bådade
ej godt i händelse af olycka — och denna bröt hastigt in. Sedan
svenska hufvudstyrkan ankommit, intogs staden med stormande
hand d. 4 Sept. »Då blef därinne ett väldigt mord. Rödt som
blod färgades vattnet i älfven. Och voro fienderna så försagda,
att man föga omak hade för dem, utan man stack i dem såsom
i en hop vildsvin, och skonade man ingen utan slog ihjäl alla
varaktiga, så att i staden blefvo mer än 2,000 man om halsen
utom några kvinnor och barn, hvilka finnarne slogo ihjäl». Sä
skildrar Erik själf sin triumf, på hvilken han sedermera alltid
med stolthet blickade tillbaka2). Han nöjde sig äfven med
den. Den 2 Sept. hade ban hos ståthållarne på Kalmar
rekvirerat ej blott proviant och murbräckor utan äfven kalk och
mursten. Han ämnade vid Nätraby slå sitt fältläger 3). D. 4
finna vi honom redan på återvägen, »efter vi inga tidningar
fingo från fienden eller Mornay och ej häller erhöllo någon
förfordring från Sverige med folk, skytt och fetalie»4). Klas
Kristerson sändes med 4 fanor ryttare och o fänikor fotfolk
mot Sölvitsborg. På vägen sammanträffade han med Mornay 5),
till hvilken en ny påminnelse afgått d. 31 Aug. Verner
Parsberg vågade ej af bida deras ankomst utan satte den 6 Sept. eld
på fästet och flydde. Staden brändes af svenskarne. Samma öde
träffade Elleholm. De båda befälhafvarne vände därpå under
härjningar till baka till Kongahärad. »Och är nu allt af brändt och
förderfvadt, som mellan gränsen och Sölvitsborg är.»6). Till
försvar af den gjorda eröfringen lemnades 2 fanor ryttare och 6
fänikor fotfolk under Knut Håkanssons (Hand) och Jacob
Ture sons (Rosengren) befäl. Avaskär och Lyckeby7) skulle befästas
Allmogen i Östra härad d. 21 Nov. t. Fredrik II. D. K. Hist. 51.
2) T. men. Sveriges innevån. d. 15 Sept. R. R. Långe Bengts fänika,
hvilken var en af de 6,- som stormade, förlorade 17 man. Krigsräkenskp i R. A.
3) B. 2 Sept. R. R.
4) Jak. Turson (Rosengren), hvilken blifvit tillsatt t. pro vi antmäst are,
anklagades därför men liek nåd. Nämdens dombok d. 8 Dec. 1564.
ft) T. men. Sveriges innev. d. 15 Sept.
6) Eriks mandat d. 15 Sept. och bref t. G. Olofson d. 16 Sept. R. R.
7) I ett anfall af plötslig förskräckelse hade besättningen satt eld på
slottet. D. 10 Sept. t. Åke Bengtson och Anders Sigfridsson. R. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
