Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
DET NORDISKA SJITARSKRIGETS HISTORIA.
1)565
kalla sin krigsmakt och haft intet bistånd att emotse. Såsom
tysk furste vore han därjämte skyldig att upprätthålla freden
i riket. Men genom att blanda sig i det nordiska kriget komme
han i fiendtligt förhållande till kurfursten af Sachsen »mit dem
er in Erbverbrüclrung und höchstbetheuerter Erbeinigung stehe».
Skulle åter kurfursten först gripa till vapen, då vore hertigen
beredd till förbund och anhölle, det Erik ville afsända några
råd med fullmakt och en ståtlig summa penningar för att göra
fienden motstånd. Slöte konungen fred med Danmark, så vore
han äfven benägen till förbundet och hoppades därtill kunna
förmå sin broder och andra furstar. Komme en förening till
stånd, så föreslog hertigen, att Sverige enligt Frankrikes
exempel alltid skulle underhålla ett visst antal värfvade officerare i
Tyskland för att vid behof hafva folk att påräkna. Justus Jonas
skulle äfven förespegla, att om man hade penningar, vore spelet
vunnet, ty hela verlden vore kurfurstens ovän, att Sverige
all-drig kunde ernå fred eller seger öfver Danmark, om kurfursten
blefve hertigen öfvermäktig m. m. Ett var i instruktionen ej
utsatt, den summa man hoppades Erik skulle gifva. Man
ställde detta i hans eget skön. Förbundet skulle visserligen
endast upprättas, om Sverige slöte fred med Danmark eller
kurfursten anfölle, men enligt sändebudets bekännelsex) var
meningen, att om man bekomme penningar, skulle infall ske i
kurstaten och Just. Jonas inbilla svenskarne, att kriget börjat
genom kurfurstens förvållande. Egennyttan stack verkligen på
ett naivt sätt fram uti hertigens förslag liksom förut uti
konungens. Att Erik skulle gått in därpå, förefaller högst
osannolikt. Nu kom det aldrig fram till hans öron, ty ehuru
änglarne spått en lycklig färd för Just. Jonas, föll han på vägen
i danskarnes hand. Härmed slutade underhandlingen mellan
Sverige och huset Weimar. Den hade förts utan drift, och
något aftal blef aldrig träffadt. Johan Fredriks och Grumbachs
kort härpå inträffade fall omintetgjorde snart till och med
ryktena om Sveriges stora planer. Fallets upphofsman var i
främsta rummet kurfursten August.
Spänningen mellan denne och Erik hade allt mer och mer
tillväxt. I en skrifvelse af d. 17 April äskade konungen
förklaring af kurfursten öfver det bistånd i penningar och folk
l) Dock vid hans pinliga förhör. Ortloff III, 264.
Hist. Bibliotek. 1879. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
