Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
DET NORDISKA SJITARSKRIGETS HISTORIA.
1)599
såren, då skulle lian äfven med mera allvar hafva vinnlagt sig
om bundsförvandters förvärfvande.
I krigsväsendet synes visserligen Erik haft goda teoretiska
kunskaper, och han bemödade sig ifrigt om de olika vapnens
utbildning men åtskilliga personliga egenskaper hindrade
honom från att vara en duglig ledare af kriget.
En af dessa var den ytterliga omsorgen om egen säkerhet
eller med andra ord den feghet, på hvilken han ofta visade
prof. De råd han upprepade gånger mottog att icke blottställa
sin person för fara och det välbehag, hvarmed dessa råd
upptogos, bära allt för tydligt vittnesbörd därom. Skulle man
hysa något tvifvel, behöfver man blott erinra sig, på hvilka
grunder man vid Halmstad 1563 stälde en dylik uppmaning
till honom, eller känna, att 1565 i Sept. afgafs ett liknande
råd, emedan fienden eljes ej skulle våga bida, emedan
konungen vore för god att kämpa mot en vanlig adelsman, emedan
vägen blefve framdeles dålig, och emedan det skulle lända till
Sveriges »högsta skada, eviga förderf och undergång», om någon
olycka träffade hans person 2) — och veta, att vid båda dessa
tillfällen konungen i hast öfvergaf sin här 3).
Då Erik således icke personligen kunde anföra sina
trupper men ändock ville hafva ledningen i sin hand, måste han
taga sin tillflykt till skriftliga befallningar och instruktioner.
Sådana utfärdade han ock i massa, men till Sveriges olycka
buro de allt för ofta prägeln af hans ombytliga lynne och voro
därjämte så detaljerade och ofta så affattade utan hänsigt till
det möjliga eller omöjliga, att mottagaren stundom brast ut i
utropet: »Gud gifve, att instruktionen vore så ställd, att möjligt
vore efter gå».
Olycklig var likväl den, hvilken icke punktligt lydde. I
hvarje afvikelse kom konungens misstänksamhet honom att
*) Att hans förhoppningar om artilleriets utbildning understundom äro
något stora, torde man få ursägta. D. 1 ’Mars 1563 befaller han And.
Sigfridson (Rålamb) tillse, att sådant fyrverk tillverkades, att »man med en form
kan skjuta ett halft skeppund krut i sender åstad, så att det likväl icke
lossar, förr än det drabbar det mål man skjuter åt». R. R.
2) Rådslag i Eriks tid.
3) Det måste varit denna omsorg om sin egen person, som flere gånger
i Jan. 1568, förmådde konungen att kalla till sig krigsfolk, som synes bättre
behofts på annat håll. Erik beskylldes äfven för feghet (Messenius: Scondia
Yl, 32.) och har själf uppträdt t. sitt försvar. Se Palmschöldska Saml. Yl, 568.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
