Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
40
borde den historiska logiken hafva hänvisat på de baltiske (pomorskije)
furstarne».
Mot denna »historiska logik» kunna flere anmärkningar med
lätthet göras. För det första yttrar krönikan icke ett ord om »slovensk»
rätt, utan om rätt eller rättvisa (pravo) öfver hufvud; anarkien inom
ett folk kan verkligen gå så långt, att man i sin förtviflan gör
mindre afseende på en nationell rätt, än på behofvet af den allmänna
rättvisa, som i mer eller mindre utvecklad form ligger till grund för
alla folks rättssystem. För öfrigt tro vi, såsom ofvan antyddes, att
icke hvarje enstaka detalj af sägnen får uppfattas såsom uttryck af
en verklig historisk tilldragelse. Den förberedande öfverläggningen
emellan de anarkiska stammarne och de ord, som dervid fäldes, torde
lämpligast böra tolkas som en omklädnad af det faktum, att efter
var-jagernas ankomst en någorlunda dräglig ordning blef upprättad, vare
sig af »slovensk» eller nordisk karakter. Vidare är det klart, att ingen
»historisk logik» kan vara vittnesgill emot eljes väl bestyrkta fakta.
Lika litet som den inre oredan hos de baltiske venderna i tolfte och
trettonde århundradena lyktades genom en äkta slavisk vädjan till
»äldre bröder», utan genom danskarnes och saxarnes vapen, som på
ett mindre systematiskt sätt afhöggo den urslaviska
samhällsorganisationens gordiska knutar och bragte både äldre och yngre bröder, både
farbröder och brorssöner under ett gemensamt, för nationalitetens
tillvaro ödesdigert ok, lika litet tvingar oss någon »logik» att för de
novgorodske slovenernes vidkommande uppleta några af den verkliga
historiska traditionen okände, fullkomligt hypotetiske »äldre bröder»
såsom fredsstiftare. Så länge man icke kan uppvisa, att krönikans
berättelse ej representerar en äkta tradition, måste man utgå från det
faktum, att någon gång under det nionde århundradet skandinaviske
vikingahöfdingar satt sig fast i Novgorod och derifrån genom
vapenmakt eller halft frivillig underkastelse från inbyggarnes sida grundat
ett stort välde, hvars materiella substrat utan tvifvel utgjordes af den
folkrika östslaviska stammens skatter och manskap, men hvars politiska
karakter bestämdes af de vaVjagiske furstarne med deras följen, och
hvars ungdomliga kraft finner sitt uttryck i de förste Rurikovitjernas
väldiga härnadståg emot det bysantinska riket och de kaspiske
muhamme-danerne. Att den nordiska inflytelsen efter några slägtled visar sig
mindre starkt utpräglad, betyder endast, att här likasom i Normandiet
icke kan vara tal om en fullkomlig rättslig och social omgestaltning,
och att det inhemska elementet till slut äfven , här med sig
assimilerade de främmande inkräktarne, men upphäfver ingalunda
trovärdigheten af traditionen, som tvärt om bekräftas från andra håll och icke
minst af Igors och hans enka Olgas strider med inhemska slaviska
stammar och deras furstar, hvilkas tillvaro Gedeonov med orätt
åberopar såsom stöd för sin hypotes om östslavernas tidiga politiska
utbildning (sidd. 118, 145 m. fl. st,).
I de båda nästföljande kapitlen (IV och V, sidd. 133 —182)
sträfvar förf. att framlägga positiva bevis för de varjagiske furstarnes vendiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
