Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
46
458); på detta sätt blir fältet fritt för den vendiska hypotesen. Skada,
att krönikan likväl uttryckligen under namnet varjager såsom det
allmännare innefattar svenskar, norrmän, o. s. v. och äfven Rus
hvarifrån just de varjager, som kommit till välde i Novgorod, ledde sin
härkomst! I de sista kapitlen (XV—XXI, sidd. 466—569) söker förf.
att försvaga betydeisan af bysantinernas, de bertinianska annalernas
och Liudprands vittnesbörd till förmån för den normanniska teorien,
ett företag, som endast kan verkställas genom de mest hårdragna
tolkningar af eljes fullt tydliga ordalag, och slutar sin bevisföring
med ett vädjande (med Ewers’ ord) till det omtyckta argumentum a
silentio, att Snorre Sturlesson, »som begagnat sig af nordiska sånger
och sagor från det nionde århundradet och af isländske annalister från
början af det elfte», icke talar ett enda ord om Rurik; »följaktligen
vet han intet om honom, följaktligen talade och visste äfven desse äldre
skalder, sagoförtäljare och annalister intet om honom.» Alltså har
ingen nordisk Rurik och ingen nordisk herskarstam i Ryssland existerat.
Oaktadt vi i det hela taget måste anse Gedeonov hafva förfelat
det egentliga syftemålet med sin lärda undersökning, *) är det dock
en pligt att ännu en gång betona, att arbetet derför icke får betraktas
såsom värdelöst; det är tvärt om i hög grad förtjenstfullt icke blott
såsom en nästan fullständig samling af de invändningar och positiva
skäl, som från den antinormannistiska sidan kunna framställas, utan
äfven på grund af de många mera speciella detaljfrågor, som deri
behandlas. Vi fästa bland annat uppmärksamheten vid de intressanta
anmärkningarna om bysantinernas diplomatiska bruk (sid. 265 ff.),
vid sammanställuingen af åtskilliga sägner, gemensamma för Norden
och de slaviska folken (anm. 197 sid. LXV ff.), ett spörsmål, som
det onekligen skulle löna mödan att närmare undersöka, enär inom
detta område utan tvifvel ömsesidiga lån hafva förekommit, hvilka i
litteraturhistoriskt afseende ej sakna en viss betydelse.
Om Ilovajskijs arbete kunna vi fatta oss kortare. Såsom ofvan
nämndes, kan det sägas representera en annan riktning inom den
ryska antinormannismen, en riktning, som icke söker att ur krönikans
berättelse få fram en annan tolkning än den häfdvunna, utan rent af
vänder sin kritik emot sjelfva traditionen, hvars authenticitet bestrides.
Redan i första hälften af detta århundrade uppstod en s. k. »skeptisk
skola,» grundlagd af professor Katjenovskij i Moskva, som på grund
deraf, att de ryska annalerna äro bevarade i jemförelsevis sena
afskrifter, satte de i dessa upptecknade äldre traditioners äkthet och
dermed Rysslands hela tidigare historia starkt i fråga. Dessa tvifvel
anses af den ryska forskningen hafva gifvit uppslaget till en mera
kritisk behandling af källorna, men voro i och för sig sjelfva icke
understödda af en sträng vetenskaplig metod, utan bestodo för det
mesta i temligen lösa antaganden, hvadan »den skeptiska skolan» snart
*) Många träffande anmärkningar emot Gedeonovs åsigter, för såvidt de äro
utvecklade i hans 1862 utkomna Otryvki, kunna läsas i tilläggen till C. V. Smiths
öfversättning af Nestor, sid. 344 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
