Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
CARL SPRINGHORN.
30
det sig att Karl IX i Sverige flitigt anlitat Frankrike, i fråga
om värfning af trupper, med hvilka han behöfde stärka sina
stridskrafter mot Ryssland och Polen. Många franska officerare
voro i hans här och riksregistraturet utvisar flera fullmagter för
dessa, (bland hvilka vi vilja nämna Jean de S am art, Pierre de
la Ville, Bertrand Mondetier, Franciscus de Serrant m. fl.) att
i Frankrike söka värfva trupper. Dock lämnades politiken ej
alldeles å sido. Ar 1599 befann sig i Sverige en fransk legat
Andreas de la Fromentière, om hvilkens beskickning ej
mycket är att säga, men hvilken dock började den rad af
förhandlingar, som under ett tiotal af år fortgingo till en del rörande
Sveriges deltagande i den kamp, som förbereddes mot
habsburgska husets öfvermagt i Tyskland och för hvilken Henrik
IV ämnade göra sig till ledare. En anteckning af De la
Fromentière, befintlig i riksarkivet och innehållande uppgift på varor, som
voro lämpliga att i Sverige erhålla, visar att han varit skickad i
kommersiela ärenden. Därjämte torde han äfven medfört första
framtällningen om giftermål mellan prins Henrik af Rohan och
Karl IX:s dotter Katarina1). Följande år, 1602 i Jan. infunno
sig emellertid i Sverige nya underhandlare i sist nämda ärende,
nämligen Jacques Calmot och Jean Cureul, sända af konung
Henrik och medförande äfven bref från prinsen af Eohan.
Konung Karl var emellertid under årets första månader på en
rundresa i riket, och legaterna fingo länge i Stockholm vänta
på hans återkomst. Först d. 14 Maj erhöllo de svar på sin
framställning. Det lydde att konungen ej kunde gifva något
bestämdt besked, förr än han inhämtat dels sitt rikes råds
mening, dels upplysningar och råd af pfalzgrefven och andra med
Sverige förbundna tyska furstar. Det slutliga svar, som
följande år afgafs, blef emellertid afslående, och en ny
skriftväxling under år 1604 om en förbindelse mellan en prinsessa af
Rohan och någon svensk furste ledde icke häller till något
resultat.
Man kan af Karl IX:s svar på det första af dessa förslag
misstänka att egentligen något vigtigare varit å bane, då ej
blott inhemskt utan äfven utländskt råd skulle sökas. Dët
ligger nära till hands att förmoda att Henrik IV genom dessa
*) Det efterföljande hufvudsakligen efter Ekblom, Negotia in ter Henricum
IY et Carolum IX. Diss. acad, Holmiæ 1840, samt handlingar i Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
