Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
51
Sedan sändebuden från Lybeck, Ch. Tode, C. Schein och
Fr. Knebel, ankommit d. 29 Okt. 1), gick man på allvar till
verket. Konung Fredrik hade utsett till sina komissarier P.
Oxe, Joh. Friis, Holger Eosenkrands och Peder Bilde samt till
sekreterare Nils Kaas. Om öfverläggningarne mellan dem och
svenskarne känna vi nästan intet. Då svenskarne tillfrågades
om sin fullmakt, svarade de, att de ingen annan hade utom
kreditivet och sin instruktion, af hvilken de lemnade en kopia.
Med de häri stadgade vilkoren voro dock danskarne ingalunda
belåtna, utan de sökte »stränga alltingest i det yttersta».
Fredrik var visserligen af olika åsigt, men fogade sig efter rådets
mening. Då svenskarne begärde, att någon af dem måtte få
återvända för att inhämta konungens mening om de föreslagna
fredsvilkoren, eller att de skulle få skrifva och invänta hans
svar, så vägrades till och med detta2). De gåfvo då i alltefter.
Någon medlare mellan de stridande fanns, tyvärr, icke. D. 16
Nov. underrätta sändebuden Johan, »att närvarande tids
lägenheter hafva fast annat skaffat, än vår medgifna instruktion
innehöll; och hade vi hårdt stått på den, då skulle vårt
fädernesland den anstöt allaredo haft händer emellan, som icke
tillförene, medan detta krig hafver varat, kunnat vederfaras det».
Som de intet heldre åstundat än att hemkomma med fred, hade
de varit förorsakade att något träda från instruktionens
innehåll 3). Att de icke gjort detta så litet, synes af det d. 18 Nov.
daterade fredsfördraget. Sveriges konung förband sig genom
detta att aflägga det danska och norska vapnet samt detsamma
aldrig mera upptaga. Tre kronor skulle däremot föras af båda
rikenas regenter, dock den ene därmed icke tillägga sig någon
rättighet till den andres land eller tillhörighet. För att så
mycket bättre förebygga genom dylika anspråk uppkommen
missämja intogs det uttryckligen i traktaten, att Sveriges ko-
Den ofvannämda dagboken. D. 14 Okt. erhöll Lyb. kallelse t. mötet
af Fre dr. II. Thott. Saml. 829. D. 31 Okt. ankom Johans tillåtelse att
underhandla med lyb. Sv. sändeb. t. Joh. d. 16 Nov. Dan. 1568—72.
2) Fre dr. II t. sitt råd d. 1 Jan. 1570. D. Mag. 3 R. Y, 1—8. Fredr.
II t. sina sändeb. i Stettin d. 27 Sept. 1570. Sverig 283. J. Gyldenstjerne
o. T. Bjelke t. P. Oxe o. J.; Friis d. 18 Febr. 1569. Sverig 272. På
svenskarnes begäran, att en af dem skulle få begifva sig hem för att inhämta
besked, svarades enligt danskarnes påstående, att krigsfolket låg mönstradt och
dagligen fordrade att få bryta upp, men att allting naturligtvis stode
sändebuden fritt. Dan. rådet t. det svenska d. 7 Mars 1569. Dan. 1568—72.
3) Sändeb. t. Johan d. 16 Nov. Dan.4 1568—72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
