Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
67
och. framställer mot detsamma sina anmärkningar. Om
danskarne ändtligen ville hafva en evig fred, àå kunde det väl
medgifvas, men bättre vore en fred på 50 år. De danska och norska
vapnen kunde konungen endast i det fall bortlägga, att Fredrik
II afstode från 3 kronor. Afsade sig danskarne alla förmenta
anspråk på Sverige, skulle svenskarne efterskänka sina på Norge
och i nödfall äfven på Halland och Skåne, men rättigheten till
Gotland skulle de alltid förbehålla sig. Ansåge danskarne sig
hafva någon rätt till Elfsborg och det härad det låg uti samt
till Kind och Mark genom det vidimus, som var gifvet på
konung Albrekts bref, så var det brefvet ogiltigt, ty ständerna
hade det icke samtyckt. Hvad Jämtland och Härjedalen
angick, fick allt blifva som före kriget. Varberg och Elfsborg
borde utbytas. På fredsfördragets stadgande om Livland kunde
man icke gå in, då man kände de stämplingar, som Magnus
bedref med Ryssland till grannarnes skada. Någon
underhandling härom kunde alis icke ske, då man ej visste, hvad
»land-såtarne» i Livland, hvilka gifvit sig under Sverige, önskade.
»Man måste ock höra potentater, som saken angår». Om
Danmark »hårdt stode efter» att få något i Livland och förhölle
sig i allt annat tillbörligt, då kunde det likväl erhålla något
mot ersättning på annat håll. Såsom lämpligt vederlag nämdes
Bohus och Bohus län, Viken i Norge och Karlsborg med dess
län, eller Blekinge, samt att Gotland och Elfsborg
återlemnades utan ersättning. Skulle danskarne förkasta detta anbud och
»ville vedersaka allt, som K. M. i Livland har», så kunde
Sonnenburg och dess län få afträdas åt dem eller ock något annat,
synnerligen af panthusen. Fri handel på Östersjön ville
Jo-% han medgifva i den utsträckning, som förr varit vanlig, men
ej att segla på Ryssland, förrän Polen, Romerska riket och
andra makter blifvit hörda. Handeln på Ryssland finge
bedrifvas öfver Reval och Viborg. Att återställa alla de tagna
skeppen kunde icke komma i fråga, men några skulle Johan
efterskänka. Några främmande domare angående krigskostnaderna
ville konungen ej samtycka, men möjligen att främmande »fingo
höra och förnimma bådas rätt». »Eljes är K. M. tillfreds, att
6 gode män af hvar sida må härefter tillskickas att förhandla
om brister rikena emellan». Kunde sändebuden komma
öfverens med danskarne, så hade de fullmakt att upprätta en fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
