Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
G. O. FR. WESTLING.
244
vederlag för Elfsborg. Nu var allt vidare motstånd fruktlöst.
Svenskarne gåfvo d. 22 Nov. sitt samtycke. I fredsfördraget
stadgades, att de 8 skeppen skulle utlemnas i Stockholm d. 19
April 1571, eller en tid förrän svenskarne skulle återfå Elfsborg.
Af ej’mindre vigt äii dessa nu omnämda tvisteämnen, voro
frågorna om 3 kronor och om Livland. Angående 3 kronor
ansågo danskarne, att de voro de skandinaviska ländernas
gemensamma vapen, och att de således i första rummet tillkomme
Fredrik II, såsom konung öfver två af dessa länder.
Naturligtvis kunde de dock icke på denna ståndpunkt förmena Sverige
rätt att föra dem. Svenskarne åter påstodo, att de blott voro
Sveriges tillhörighet, och yrkade ifrigt, att Fredrik II skulle
aflägga dem. Båda parterna sökte genom gamla dokumenter
stödja sin åsigt Medlarne ville ej gerna gifva sig in på
denna kinkiga fråga. Det skulle draga allt för lång tid att
döma därom, menade de. De föreslogo flere utvägar, både att
man å ömse sidor skulle bortlägga 3 kronor, och att man skulle
föra dem antingen såsom hittills eller med förändringar 2). Bäst
vore enligt deras mening, att de på samma sätt som hittills
användes af såväl Fredrik som Johan, ty den förre hade ju
brukat dem redan under Gustaf I:s tid, utan att vänskapen
blifvit störd3). För att de ej skulle gifva någon anledning
till tvist, kunde man stadga, att Danmark ej därföre skulle
tillmäta sig några anspråk på Sverige, liksom ej Sverige på
Danmark och Norge4). Svenskarne vägrade dock att gå in
härpå. Huru ifriga de voro i denna sak, bevisas därigenom,
att de d. 19 Okt. tillkännagåfvo sig hafva ett särskildt mandat
från konung och riksständer till medlarne, hvari anhölles, att
Danmark skulle afstå från 3 kronor. Vägrade danskarne, såge
sig Johan tvungen att upptaga det danska och norska vapnet,
hvilket han förut ej gjordt. D. 9 Nov. framkommo svenskarne
med förslaget att, då ej enighet med danskarne kunde uppnås,
*) Svenskarne visade, att Magnus Ladulås år 1278 förde 3 kronor jämte
lejonet med de 3 strömmarne, och att Albrecht användt 3 kronor allena. Sv:s
svar d. 9 Nov. Skokl. Bibi. Danskarne åter framdrogo bref, där Albrecht
brukat blott lejonet med de 3 strömmarne, och där unionskonungarne förseglat
med de 3 kronorna allena. Medlarnes 2:dra förslag rör. Dan. d. 1 Nov. Ibid.
2) Hist. Bibi. 2, 375.
3) Enligt danska sändebudens påstående förklarade medlarne, att Sverige
hade mindre rätt att föra 3 kronor än Danmark. Danska sändeb. t. Fredr.
d. 2 Dec. Sverig 283.
4) Medlarnes 2:dra förslag d. 1 Nov. Skokl. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
