Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
SVERIGE OCH PREÜSSEN 1 7 O 1-1 7 Ö 9.
153
men det verkade genom hvad det förmodades innehålla mer
än genom hvad det verkligen innehöll.
Dess största betydelse är dock en annan. Därigenom var
nämligen ej blott den gamla vänskapen åter knuten och ett
uppslag till närmare förbindelse gifvet; det inträffade också vid
en tidpunkt, då tilldragelserna på den östra krigsskådeplatsen
närmade sig ett vigtigt afgörande.
Detta var mer än en tillfällighet. Yi hafva i det
föregående sett, huru förhållandena i Polen flere gånger inverkat
på underhandlingens gång: Karls segrar hade gjort konung
Fredrik angelägen om hans vänskap : fiendernas stämplingar i
Berlin hade å svenska sidan gjort det till en nödvändighet att på
något sätt försäkra sig om Preussens stillasittande, i händelse
man ej kunde ernå dess samverkan.
Vid i fråga varande tidpunkt var konung Fredrik mindre
gynsamt stämd mot republiken, med anledning af den hållning
riksdagen i Lublin intagit gent emot hans anspråk på Elbing.
Karl belägrade det fasta Thorn. Nyss hade han afvisat
en framställning af de främmande sändebuden till stadens
förmån äfvensom en uppmaning till fred från den polska
riksdagens sida1). Man fruktade att staden skulle falla i
svenskarnes händer; skedde detta, då låg hela nedra Weichsellandet
öppet för segraren; Elbing, Dantzig, de brandenburgska
besittningarne voro hotade.
Fredrik den förste ville undvika faran : utan att bryta med
republiken och konung August, närmade han sig Karl. Med denne
måste han stå på god fot, då kriget alt mera drog sig åt
preussiska gränsen. Han önskade vidare erfara, hvad den svenske
konungen tänkte om hans anspråk på Elbing. Här var kanske
en möjlighet gifven för Preussen att bemägtiga sig denna
efterlängtade besittning. Då stadens borgerskap begärt skydd i
Berlin, lät konungen af Preussen genom sitt sändebud för
Piper till känna gifva sin afsigt att besätta det elbingska
området2); han sökte visa sin rätt därtill och hoppades, att efter
det nyligen ingångna förbundet saken ej skulle orsaka
misstankar. Karl var också benägen att gifva sin tillåtelse, om man
’) Nordberg I, 379 ff.
2) Fredrik den förste till Wartensleben, preussisk gesandt bos Karl den
tolfte, den 2 Oktober 1703.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
