Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
SVERIGE OCH PREÜSSEN 1 7 O 1 1 7 Ö 9.
165
måddes han dock ej af några påminnelser från Berlin. Det
var en helt annan omständighet, som gjorde, att han tog
ett steg närmare, och som för framtiden kom att utöfva ett
vigtigt inflytande på hans förhållende till Preussen; det var
hans lifliga åstundan, att se Stanislai konungavärdighet erkänd.
Kanske kunde det preussiska hofvet genom något medgifvande
förmås att gå in härpå. Han hade därför, redan kort efter det
valet för sig gått, förklarat sig villig att åt Preussen inrymma
Elbing, så snart »han för krigsräson funne lägligt draga sin
besättning därifrån». Ett sådant löfte var emellertid ej mera>
tillräckligt att vinna konung Fredrik. Det föranledde dock
från hans sida uttalanden, hvaraf framgick konungens
beredvillighet att ej allenast erkänna, men äfven Understödja den
nyvalde, om han blott på förmånliga vilkor kunde komma i
närmare förbund med Sverige Men han klagade att han nu
öfver år och dag gjort tillbud i sådan rigtning, utan att man
fästat någon uppmärksamhet därvid; Leijonstedt hade ej ens
kunnat få audiens blott för ceremonielets skull.
Det förhöll sig verkligen så. Alt sedan vänskapen
genom förbundet i Haag, sommaren 1703 blifvit befästad2),
hade Karl, sysselsatt med sitt verk i Polen, ständigt
skjutit afgörandet i den utaf Preussen framkastade frågan om en
förtroligare förbindelse åt sidan. Den lystnad efter byte i
Polen, hvilken såsom den hemliga driffjädern stack fram ur alla
dess förslag, hade gjort den svenske konungen mindre
angelägen om dess bistånd. Det var först nu, om hösten 1704, då
ställningen syntes osäker, då den afsattes parti vann i styrka,
och då Karl själf hade önskningar att framställa, som han åter
upptog den nästan släpta tråden och gaf sitt sändebud
befallning3) att taga närmare kännedom om Preussens fordringar.
Leijonstedt begärde altså samtal med ligen. Sedan denne in-
’) »Man kunde nu, oforgripeligen att säga, taga detta hofvet på orden
och sätta dem på profstenen», skrifver Leijonstedt till K. M:t den 23 Juli 1704.
2) Först nu utbyttes den provisionela ratifikationen å detta förbund mot
det utlofvade pergamentsexemplaret, som genom Leijonstedt tillstäldes
"Wartenberg. Till K. M:t den 16 Augusti.
3) Den 13 September. Kanslikollegium skulle instruera Leijonstedt
angående de vilkor, han borde fordra vid det erbjudna förbundet med Preussen,
emedan Karl fann »tiderna så beskaffade, att en sådan förknippelse torde
mycket kunna lätta hans förehafvande och jämväl för riket någon nytta med sig
hafva».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
