Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ERNST CARLSON.
10
en fiende och uppehålla hans efterträdare, utan att därvid
föregen del betinga sig den minsta landvinning, var altför nytt
och oerhördt; det behöfdes hela den järnhårda konseqvens, som
framgick ur alla Karl den tolftes handlingar, för att öfvertyga
samtiden om sanningen af hans ord. »Hvarför skall man» utbrast
ligen öppenhjärtigt till de svenska ministrarne, »hvarför skall
man vara så öm öfver att Polen något mister? Det blifver
dock i längden otacksamt. Jag säger rent ut: intet skulle vi
här vara så sinnade om saken gällde oss. Vi måste hafva
något för något och satisfaktion’för orätt». Gärna skulle man
i Berlin unnat Sverige Kurland, men fordrade i så fall
tillökning i egna förmåner. Karl synes också en tid hafva gifvit rum
åt tanken att behålla detta land. Han ville ej framställa en
sådan fordran, men för den händelse att det åt honom i freden
afstodcs, begärde han Preussens garanti därför1). Till en del
skedde måhända detta för att förmå konung Fredrik att afstå
från sina anspråk på landet, och då denne ej ville bidraga till
att från annat håll skaffa republiken ersättning för det afträdda,
lät han hela saken falla. Man må tänka hvad man vill om
Karls lidelsefulla envishet att förfölja en motståndare; man
måste dock medge, att hans ridderliga hållning mot Polen på
ett fördelaktigt sätt sticker af mot preussarnes förvärfsbegär.
Redan i Juni kunde Rosenhane till konungen öfversända
ett utkast till traktaten2), men medan Preussen månglade om
vilkoren och Karl sökte vinna en starkare garanti för
Stanislaus :î), drogs underhandlingen ut på längden. Frågorna om
Elbings inrymmande samt tiden och sättet för erkännandet
vållade de största svårigheterna. Konung Fredrik upprepade gång
på gång sin anhållan, att nämnda stad genast måtte ät honom
öfverlåtas; Karl gick ända därhän, att han ville lemna den
efter ett år 4) — en oerhörd eftergift af honom, som förut velat
lofva den först efter krigets slut. Men han fordrade å sin
sida lika envist, att den offentliga förklaringen för Stanislaus
skulle följa omedelbart efter traktatens afslutande, medan pr eus-
Till Rosenhane och Leijonstedt den 27 Mars och 25 Maj 1705.
2) Den 16 Juni.
3) Man tvistade, om den skulle ställas »contra quoscunque» och »per
arma», om den skulle vara för Augusts och Stanislai lifstid o. s. v. Rosenhane
och Leijonstedt den 15 Juli.
4) Till Rosenhane och Leijonstedt den 21 Juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
