Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 01 — 1 7 0 9-
181
gifva någon vigtigare förmån t. ex. Vest-Preussen ’). Nu tillät
han ej, att något större område af händes republiken; bördan
af ett nytt, vidtutseende krig syntes därföre Preussen
afskräckande. Man fortsatte visserligen att handla om vilkoren, men
om detta ej vidare kunde leda till något, ville man gripa till
nya planer.
Konung Fredrik hade ännu svårt att släppa de lockande
utsigterna på polska sidan. Han påstod fortfarande, att man
genom att i tysthet arbeta för Stanislaus skulle kunna uträtta det
samma som genom erkännandet åsyftades. Ännu en gång gjorde
han altså ett försök att på detta sätt vinna något. Åtskilliga
magnater i polska Preussen och Stor-Polen hade sändt till
Berlin och emot löfte om beskydd lofvat konungen flere förmåner.
Nu ville han veta, om Karl, i händelse Preussen förmådde
dessa landsdelar att antaga Stanislaus, ville medgifva de
erbjudna fördelarne 2). På sidan om den vanliga underhandlingen
ville man aflocka honom denna eftergift. Schlippenbach
sändes till det svenska lägret för att utverka snart svar härutinnan.
Skulle åter den svenske konungen ej finnas villig att ingå
på detta förslag, då hade Schlippenbach att framlägga helt
andra planer. Dessa gingo ut därpå, att intill dess det förbund
kunde slutas, som angående det polska väsendet förehades,
borde Sverige och Preissen med Hannover sluta sig
tillsammans i en trippelallians, som skulle afse inbördes säkerhet och
samverkan mot befarade öfvergrepp under de då varande
för-vecklingarne i Europa och särskildt inom tyska riket.
Detta nya förslag framkallades dels af den spänning, som
uppstått mellan Preussen och kejsaren, dels ock af den fruktan
man hyste för att Karl nu skulle bryta in i Sachsen; i sådant
fall måste man, om en öfverenskommelse angående
förhållandena i Polen ännu ej hunnit träffas, likväl på något sätt söka
försäkra sig om hans bevågenhet. Då den nu föreslagna
förbindelsen rörde ställningen i Tyskland, borde för att förstärka
den samma Hannovers biträde sökas. Konung Fredrik hade
*) Yid ett samtal med de preussiske ministrarne »slapp det fram för Printz,
som vi märkte de andra ville hafva osagdt, att om traktaten ginge för sig,
måste deras konung ej låta sitt folk stå stilla, utan strax gå löst och intaga
samt besätta Polska Preussen och sig där maintenera». Rosenhane och
Leijonstedt den 13 Januari 1706.
2) Rosenhane och Leijonstedt den 8 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
