Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
STRÖDDA MEDDELANDEN. II.
28
dre och slungade skott med stenar (ispusjtjenija kamennaja) från
murarne, hvaraf då månge otrogne måste falla. Och alltså föraktade de
ogudaktige i sitt raseri äfven detta och rustade sig åter utan att sofva
emot Guds moders herberge. Och kättarne kommo till om natten och
uppförde anläggningar af jord emot de heliga portarne, för att förstöra
dem genom stenkast. Men då de, som i herberget voro, sågo dem
stå nära förskansningen, råkade de i stor ångest, enär de fördömde
fienderna ondskefullt rasade för att intaga herberget med många handa
tillställningar; de började nemligen gräfva grafvar och uppkasta vallar
emot fästningen. Och då de rättrogne sågo deras ilskna arglist,
begynte de med bitter gråt i ödmjukhet uppsända rop inför Guds
moders undergörande beläte, sägande: »Skåda, o gudafödande mö, vår
förkrosselse och öfvergif icke ditt herberge, som du sjelf, o Vår Fru,
genom nederkomsten af ditt heliga beläte, värdigats låta uppföra, utan
förbarma dig öfver din hjord, o allra renaste, ty du ser ju, o
herska-rinna, våra vedersakares skoningslösa framfart emot din förkrossade
hjord, som ingenstädes har någon tillflykt utom när dig, o Vår Fru!»
Om den renaste Guds moders uppenbarelse för en viss gudfruktig
man.
Vid samma tid hände sig, att i den renaste Guds moders
herberge vistades en Solovetsk klosters tjenare, vid namn Martinian, en
gudfruktig man, för hvilken den högheliga Guds moder uppenbarade
sig i en syn jemte undergöraren Nikolaj och den ärevördige Varlaam
af Chutyn och Savatij af Solovetsk, sägande: »Denna ort skall förgås
af den myckna otukten och hedendomen, alldenstund man besofver
orena qvinnor invid min kyrka och har besudlat min heliga ort». Och
denne gudfruktige man vardt mäkta förskräckt öfver synen och
skyndade hasteligen att berätta den förskräckliga synen för vojevoderna
och bela krigshären under många snyftningar. Men då desse hörde
detta, utjagade de ofördröjligen ur förgården alla de otuktöfvande
qvinnorna och rensade sålunda kyrkans förgård och bortgräfde med sina
händer smutsen och orenligheten omkring kyrkan och uppstälde
stängsel omkring Guds moders tempel, och från den dagen begynte det,
genom den renaste Guds moders nåd, varda mera seger och framgång
för den Kristusälskande krigshären emot hedningarne. Men de
fördömde fienderna upphörde icke med alla handa illfundigheter för att
intaga herberget, utan uppförde ett batteri (prikladnyj organ) och
uttänkte allt, som kunde tjena till utslungande af brinnande
fästningskulor (ko ispusjtjeniju ognennago stênobitija) och murarnes förstöring
och portarnes uppbrytande — och si! de begynte från långt afstånd
gräfva en hemlig gång fram under portarne till Guds moders tempel,
men de Kristusälskande i herberget tålde icke hedningarnes myckna
påträngande, utan, väpnande sig med den renaste Guds moders nåd,
rusade de fram och ryckte ut emot dem, stridande väldeliga. Och
den barmhertige Herren, på sin renaste moders böner, förlänade den
gången de rättrogne en sådan djerfhet emot vedersakarne, att till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
