Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
f. j. bæhrendtz.
10
hurusom förändringen i det spanska kabinettet vållat dröjsmål
med de lofvade subsidiernas betalande. Som det emellertid
varit den aflidne konungens tydliga afsigt att blott under vilkor af
tillräckligt understöd från Spanien handla fiendtligt och sätta sina
trupper i rörelse, så kunde hertigen i sin egenskap af regent och
förmyndare för konungen, sin brorson, ännu mindre öfverskrida
dessa af salig konungen faststälda grunder, i synnerhet nu, då
landets inre belägenhet i så många afseenden satte sig deremot.
För att emellertid visa sin goda vilja tillade hertigen, att han
blott afbidade de vilkor spanska kabinettet godkänt för att sedan
allvarsamt vidtaga alla nödiga mått och steg för ett verksamt
ingripande i Frankrikes angelägenheter; baron Ehrensvärd,
konungens minister i Madrid, hade mottagit de bestämdaste order
att å sin sida göra allt för att förmå spanska kabinettet att
uppfylla de förbindelser, af hvilka Sveriges deltagande berodde.
Beträffande de polska angelägenheterna åtnöjde sig hertigen med
den förklaringen, att han i det gjorda meddelandet igenfunnit
otvetydiga bevis på det utmärkta förtroende, som i högstsalig
konungens tid blifvit på ett så lyckligt sätt befästadt emellan de
begge hofven, och hvilket hertigen alltid skulle söka att
bibehålla *). Danmarks svar blef ett ännu bestämdare afslag2). Om
denna makt nämndes icke ett ord i den svenska noten.
Hertigen, hvilken liksom Gustaf III hyste stort misstroende till
densamma, ville icke ingå i någon närmare förbindelse med den.
Men som han å andra sidan icke heller ville stöta sig med
Ryssland, gaf han Ehrenheim, som då var Sveriges chargé d’affaires
i Kjöbenhavn, order att hålla sig fullkomligt passiv i frågan 3).
Vid det ryska hofvet fann man sig fullkomligt tillfredsstäld
af hertigens svar. De nordiska makternas vägran att deltaga i
kriget mot Frankrike kunde mycket väl tjena till förevändning
att uppskjuta Katarinas egna löften i detta afseende. Beträffande
Polen skingrade den svenska noten alla farhågor för inblandning
från Sveriges sida, om man i Petersburg möjligen hyst några
sådana. Markoff, som var allrådande hos Katarinas dåvarande
gunstling, Platon Süboff, skall hafva yttrat om densamma, att
deri icke låge något ondt, och vice kanslern Österman förklarade
den svenske ambassadören, att kejsarinnan icke kunde fordra
omöjligheter4). Sjelf skref denna ’ ett ytterst vänligt bref till
hertigen, deri hon sade sig väl inse, att spanska hofvets ändrade
beslut måste inverka på de mått och steg hertigen kunde taga;
hon hoppades dock, att man snart skulle lyckas omstämma detta
hof och återupptaga underhandlingarna 5). Härmed afstannade
*) Schinkel-Berc/maih III, bil. 7 och 8.
2) Hohn, I, s. 47.
3) Schinlcel-Bergman, III, bilaga 5.
4) Stedingks dep. af den 22 Juni 1792.
5) Katarina till hertig Karl den 15/26 Juni 1792 (ß. P.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
