Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 sveriges förh. t. ryssland under gust. iv adolfs förmyndarstyr. 267
Adolf och storfurstinnan Alexandra låg Katarina II särdeles om
hjertat, och Stedingk hade föreslagit denna frågas upptagande
för att blidka henne l). Härför beslöt man sig också.
Underhandlingen uppdrogs likväl icke åt Stedingk, emedan man ville
undvika att gifva någon officiel pregel åt densamma och
ambassadören, såsom gammal gustavian i öfrigt icke stod i
synnerlig gunst hos Reuterholm. I stället utsågs till underhandlare
en judisk äfventyrare vid namn Vital, som mot slutet af 1792
anländt till Stockholm, der han gaf sig ut för portugisisk baron
och såsom mystiker snart vann hertigens och Reuterholms
bevågenhet 2). Genom användandet af en sådan person hoppades
man kunna hålla saken fullkomligt hemlig, tills man finge se,
hur den komme att upptagas vid det ryska hofvet. Ingen kunde
väl ana, att ett så vigtigt uppdrag var anförtrodt åt en dylik
budbärare. leke ens Stedingk fick någon kännedom om saken,
och hvad rikskansleren angår synes den hafva varit honom lika
obekant.
Vital, som den 26 Februari 1793 erhållit kungligt patent
att vara »geheime hofagent» i betraktande af sina »utmärkta
egenskaper och ifver samt de goda tjenster han skulle bevisa
Sveriges krona», afreste i början af Mars från Stockholm. Han
medförde dervid ett enskildt bref från hertigen till kejsarinnan,
dateradt samma dag som budbärarens patent, och hvari uttalades
den önskan, att de blods- och vänskapsband, som redan förenade
de båda hofven, måtte ännu fastare tillknytas. I öfrigt skola
hans order hafva föreskrifvit honom att blott personligen och
muntligen afbörda sig sitt uppdrag, som gick ut på
framställandet af ett förslag om Gustaf Adolfs förmälning med
storfurstinnan Alexandra. Detta var emellertid ingalunda någon lätt sak,
då judar icke hade tillåtelse att inkomma i det inre af
Ryssland. Vital måste derför till en början stanna i Riga, dit han
anländt med ett handelsfartyg, men sedan han derifrån genom
guvernören i staden insändt hertigens bref till kejsarinnan, lät
man honom passera. I Petersburg lyckades han dock icke vinna
*) Stedingks dep. af den 17 Jan. 179B. Huruvida en förbindelse mellan
Gustaf Adolf och storfurstinnan Alexandra varit på tal redan under Gustaf
III:s tid är icke med visshet kändt. Stedingk förmodar dock att så varit
förhållandet (se s. 262(12) not 2). Ryska källor, använda af Th. v. Ber?ihardi
Geschichte Russlands und der europäischen Politik in den Jahren 1814 bis 1831,
III, s. 715 ff), uppgifva, att general Klingspor, som i Petersburg notificerade
Gustaf Adolfs tronbestigning, vid detta tillfälle förklarat, att den aflidne
konungen på dödsbädden uttalat den önskan, att hans son måtte förmäla sig
med en rysk stor furstinna. Katarina II, som med stor ifver upptog denna
tanke, skall redan på sommaren 1792 hafva gifvit Stackelberg order att söka
vinna den unge konungen för saken, och efter någon tid inberättar
ambassadören, att detta också lyckats honom.
2) Om Vital och hans sändning se Schinkel-Bergman, III, s. 94 ff. och
Sturzen-Becker, s. 175 ff. De der åberopade aktstyckena finnas bland de
Reu-terholmska papperen i Utrikesdepartementets arkiv.
H is t. Bibliotek. 1880. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
