Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
f. j. bæhrendtz.
10
varit dem tillåten före krigets utbrott, således icke till
kustfrakt eller bandel mellan Frankrike och dess kolonier. Denna
Englands framställning understöddes af ryske ambassadören
samt preussiske och österrikiske ministrarne, hvilka förklarade,
att då de koaliserade hofven trodde sig strida för en allmän
sak, ansåge de äfven naturligt, att de neutrala makterna
bi-droge till det gemensamma målet, helst franska regeringens
oförsynta framfart i allt gjorde kriget mot densamma af så
ovanlig art, att också alla medel vore tillåtliga till dess snara
slut *). Några dagar senare gick Ryssland ännu ett steg längre,
i det Stackelberg, hvilken fortfarande fungerade som
ambassadör, den 30 April begärde, att Sverige liksom Ryssland skulle
under pågående krig tillsluta sina hamnar för franska fartyg
och förbjuda ali tillförsel till Frankrike icke blott af krigs- och
skepps-förnödenheter utan äfven af lifsmedel2). Ännu starkare
var det tryck, som i denna fråga samtidigt utöfvades på
Danmark 3).
Genom att förbjuda de neutrala att tillföra Frankrike
lifsförnödenheter trodde man sig kunna uthungra detta land. I
öfrigt harmades man öfver, att de mindre makterna kanske skulle
komma att drifva en indrägtig handel, under det att man sjelf
genom kriget var hindrad derifrån, och särskildt hvad England
angår, kunde det med sin kända handelsdespotism icke
fördraga något sådant. För Ryssland åter gälde det att stå så
väl som möjligt med denna makt för att å sin sida få i lugn
smälta det polska rofvet. Derför visade sig Katarina II lika
ifrig som någonsin det engelska kabinettet att hindra de
neutralas handel på Frankrike. Särskildt mot Sverige uppträdde
hon på ett temligen hotande sätt, under det att.England till
en början visade denna makt större undseende. Hennes afsigt
dermed var ingalunda att drifva Sverige till deltagande i
kriget mot Frankrike ; det låg nu lika litet som förut i hennes
intresse. Också förklarade Stackelberg, att man icke fordrade
något sådant. Lika litet åsyftade hon att framkalla ett
fredsbrott mellan Ryssland och Sverige, då deraf ingenting vore
att vinna för henne. England skulle icke tillåta, att hon gjorde
några betydligare eröfringar på Sveriges bekostnad. Men hon
ville tvinga den svenska regeringen att afbryta de började
underhandlingarna med den franska republiken och genom hot
drifva den att ställa sig under hennes beskydd. För att så
mycket säkrare vinna, detta mål gjorde hon allt för att
upphetsa England såväl mot Sverige som Danmark—Norge, an-
r) Dep. till Stedingk af den 26 April. Grenvilles dep. är i afskrift
bilagd. I ingressen förklaras, att den följande framställningen grundade sig på
en mellan England och Ryssland ingången konvention.
2) Dep. till Stedingk af den 30 April 1793.
3) Holm, I, s. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
