Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia.
303
skulle inlösa dess nu liggande lager, omkring 10,000 läster, eller
på två år förbinda sig att af landtmannen uppköpa och på sin
bekostnad innehålla ali tjära, som tillverkades, medan kompaniet
försålde sitt lager, och kunde visserligen vara lämpliga från
kompaniets synpunkt, men borgerskapets tillgångar tilläte ingendera
af dem.
En annan utväg, som äfven varit påtänkt, vore att medgifva
äfven borgerskapet rättighet att utskeppa tjära, men för detsamma
belägga den med så hög tull, att det icke kunde sälja billigare
än kompaniet. Men då vore det att befara, att det blefve bonden,
som finge sitta emellan, eller också borgaren till sin och kompaniets
skada nödgas sälja med förlust, hvarigenom den vinst,, som
hittills kommit landet till del, skulle bortflyta. Sådant måste dock
hindras, alldenstund förfarenheten nogsamt lär, att ju högre man
kan uppbringa den vara, som går ur riket, och den för de
främmande dyrka, dess bättre för landet.
Men ser man noga efter, så är det icke så farligt med
klagomålen mot kompaniet. Södra städerne hafva på sista riksdag
bestämdt förklarat, att de skulle lida af dess upphäfvande.
Viborg utskeppar mer än 4,000 läster pr år och är väl tillfreds med
detsamma. Stockholm kan naturligtvis icke klaga. Helsingfors
har heller ingenting anfört. Blott Abo, som säger, att dess
handel mycket aftagit, yrkar på dess upphäfvande. Men härvid
är att märka, att mer tjära nu utskeppas från Åbo an förr och
att man kan tro, att dess förfall snarare härrör från norrlän
dragarnes seglats på Stockholm och de finska skärböndernas på
Reval.
Omkring detta förslag, som sålunda innebar ett brott emot
ett tydligt löfte till riksdagen och då det första gången
framstäldes af hofrådet Coijet i rådsförsamlingen den 14 December
1661, mötts med bestämdt ogillande, samlade sig småningom allt
flere anhängare; äfven sådane som eljes icke hörde till
kompaniets gynnare. Bland dessa framstå isynnerhet Lorentz Creutz,
som redan under riksdagen ett ögonblick lutat åt en sådan åsigt,
äfvensom Schering Rosenhane. Många yrkade dock fortfarande
på löftets infriande. Man kunde sålunda icke komma öfverens
om kompaniets bibehållande. Ej heller ville man på eget bevåg
stadfästa David Wolkers utkast, som närmare utveckladt afsåg,
att kompaniets distrikt skulle delas i tre områden, Stockholm,
Viborg, och Helsingfors—Abo, med hvardera sitt gille för
tjärhandeln, hvilka gillen skulle för öfrigt vara sjelfständiga, men
med afseende på priset bero af ett fjerde öfver alla stående gille i
Stockholm. Derför fann man det vara bäst att tillkalla deputerade
från de städer, saken rörde2), för att med deras hjelp ändtligen
^ Torde dock knappt vara sanning. Se nedan!
2) R. A.-, Rådspr.; d. 15 ocli 27 Mars 1661.
H ist. Bibliotek.
1880.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
