Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia.
343
gasinerna förstördes; så torde det för det första vara sannolikt,
att riket för det, som det öfriga kunde inbringa, gifvit så
mycken valuta, att någon större vinst ej kan hafva uppkommit,
och att mycket att bevara åt landet sålunda icke funnits. Men
det, som fanns, lyckades utländingen jemväl nu fastän på en
omväg att dela med svenskarne; ty kompaniet rörde sig ofta,
vissa tider till och med nästan öfvervägande, med utländska, i
Holland upptagne penningar. På dessa måste ej sällan ända
till tolf procents ränta gifvas. Om derför, hvilket är
otvifvelaktigt, rikedomar genom tjärmonopolet samlade sig på enskilda
händer, så bör sådant förnämligast anses hafva skett på de
öfriga invånarnes bekostnad och sålunda snarare vara ett ondt än
etï godt. Ytterligare skulle genom monopolet lurendrejerierna
undertryckas, samt åt städer och landsbygd jemn och riklig
afsättning till skäligt pris förskaffas. Men hvad först
lurendrejerierna angår, så visa de ständigt skärpta
straffbestämmelserna och de allt mer och mer minutiösa försigtighetsmåtten
deremot mer än tillräckligt, huru föga till och med ett så
simpelt mål kunnat uppnås, äfven om man icke hade både
öfverhetens och kompaniernas ofta återkommande klagomål öfver
otillräckligheten af alla mått och steg mot detta onda.
Beträffande åter beskaffenheten af det gagn, borgare och bönder
fingo af monopolet, torde den föregående skildringen af
detsammas historia med de nästan ständiga försöken att
nedtrycka så väl tillverkningen som betalningen lemna tillräckliga
upplysningar.
Men, kan man säga, detta allt må vara sannt; kompaniet
har dock kraftigt bidragit att frigöra den svenska handeln och
den svenska köpmannaklassen från de bojor holländarne pålagt
dem. Utan att vilja eller kunna inlåta mig på ett egentligt
bemötande af en sådan invändning, torde jag dock få fästa
uppmärksamheten på ett par omständigheter, som i detta
afseende äro af vigt. I handlingar från denna tid klagas, och
ofvanför har äfven blifvit antydt, att köpmännen i de med tjära
handlande städerna icke blott förlorade sin förmögenhet, utan
äfven på grund af rörelsens bundenhet och reglementerade gång
i oroande grad gingo tillbaka i handelsvana och affärsdrift,
hvilket naturligtvis icke kunde vara egnadt att frigöra handeln
från utländingarnes herravälde. Vidare är att märka, att
holländarne mot det 17:de århundradets slut, så småningom måste
vika tillbaka från sin ställning såsom verldens främsta
handlande nation för engelsmännen. Att vid en sådan tilldragelse
holländarne under kampen för tillvaron skulle förlora ett eller
annat af sina utanverk, torde icke böra väcka någon förundran.
Men skulle också växande kommersiella krafter hos svenskarne
i någon mån hafva bidragit härtill, synes det dock vara
riktigast att anse dessa hafva vunnits trots tjärmonopolet än med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
