Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
otto »sjögren.
4
saknade ej anseende och betydenhet: en Göran Patkul var
page vid Karl IX:s hof och blef efter Gustaf II Adolfs död
öfverste; Fromhold Patkul var öfverste i Gustaf Adolfs här
och sökte af honom å sitt stånds vägnar bekräftelse på
lif-ländska adelns privilegier; Henrik Patkul, som var landtdomare,
afgick i liknande uppdrag till drottning Kristina; en Patrik
Patkul tjente i Banérs här. Bördsstolthet och nit om de
adliga privilegier synes hafva varit ärftliga drag inom slägten.
Friedrich Wilhelm Patkul, hvilken var major vid ett
dragonregemente, kom i misskredit hos svenska regeringen.
Vid litthauernas inbrott i Lifland 1657 lär han på något sätt
hafva varit vållande, att Wolmars slott åt fienden uppgafs ;
han var äfven misstänkt för några hemliga stämplingar med
konungen af Polen. Af sådan anledning kallades han (1659)
till Stockholm att der stå till rätta. Hans maka (född
Reh-binder) följde honom dit och skall i Stockholm hafva gifvit
lifvet åt sonen Johann Reinhold (troligen 1660). Att sonen
blifvit född i ett svenskt fängelse är ej sannolikt, åtminstone
ej bevisadt 2), men visserligen var han född inom det egentliga
Sveriges område. Vid den tiden, då han föddes, skall fadren
hafva blifvit frigifven och återfått sin värdighet, men att denne
fortfarande varit hos styrelsen illa anskrifven synes framgå af
den vid nordiska krigets början utkommande svenska
stridsskriften Examen causarum etc., der det om sonen heter, att »han
till fader haft en förrädare och redan af denne blifvit inlärd i
skurkstreck»; att han redan i sitt föräldrahem insupit ovilja
mot svenska styrelsen är åtminstone ej otroligt. För öfrigt
ser det icke ut,, som om slägtens medlemmar mot sin öfverhet
närt några ovänliga känslor. Hans nära fränder Georg
Reinhold och Dieterich Friedrich Patkull, hvilka båda i svensk
tjenst utmärkte sig och nådde höga värdigheter, äro bevis derpå.
J. R. Patkul synes hafva erhållit en god undervisning
och äfven förkofrat sina kunskaper genom sjelfstudier. Hans
vetande týckes dock hafva varit mer mångsidigt än grundligt:
sitt modersmål, tyskan, talte och skref han ledigt och
uttrycksfullt, men långt ifrån formfulländadt; på franska uttryckte han
sig i början ovigt, senare genom öfning lättare; svenska synes
ban hafva förstått. Han rörde sig gerna med sådana latinska
sentenser, som tillhörde den tidens juridiska och diplomatiska
terminologi; i en senare tid lärde han sig så mycket grekiska,
Adlerfelt III 45 o. Nordberg I. 59 påstå oriktigt, att han uppgifvit
slottet; kommendanten hette Scheing. Slottets uppgifvande kunde med
tillfredsställande skäl rättfärdigas. Pufend. IY § 53.
2) I Acta pacis Ohvens. auct. Boehmio läsgs: »Pro Patkelo quodam
nostri intercesserant, sed responsum a svecis, quum is svececos paries secutus
est, non esse cur opem polonicam invocet, reddere ipsum se ita magis
suspec-tum>. Hans nådeansökan finnes på Riksarkivet (Biographica, Patkul).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>