Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
otto »sjögren.
4
ovanligt. Hos Patkul fans den, åtminstone på ytan, samt gaf
äfven åt hans framställningssätt något sötsliskigt. Man skulle
nästan vara böjd att tro sig här skymta spåren efter en from
moders vanmäktiga inflytelse, så framt man ej äfven kunde
tänka på en liflig själs behof att i vekare stunder dagtinga
med ett oroligt samvete, ja ock på intrigmakarens
samvetslöshet, som använder sjelfva religionen som hjelpmedel för
sina syften.
Patkul i svensk tjenst
»Reduktionen i Lifland, hvilken gjorde så mången
menniska olycklig, är äfven skuld till den brottslighet, som mig
tillräknas» yttrade Patkul kort före sin död till sin själasörjare.
I hvad mening och utsträckning yttrandet eger skäl för sig,
kommer att af det följande framgå.
Lifland var ett hufvudsakligen med vapenmakt eröfradt
land; några politiska rättigheter gentimot eller ens i förening
med det öfriga Sverige egde det icke 1). Men dess
administration, hvilken leddes af en generalguvernör och en
underguvernör var afskild från den svenska, och det mäktiga
ridderskapet hade vidsträckta privilegier, hvilka af framfarna svenska
konungar, ehuru i nog obestämda uttryck, bekräftats. Sålunda
egde ridderskapet att under ledning af en genom val utsedd
landtmarskalk hålla landtdagar för att rådpläga om
gemensamma angelägenheter; men dessa landtdagar fingo ej hållas
utan generalguvernörens medgifvande, deras beslut voro
underkastade hans godkännande och fingo på intet sätt träda svenska
kronans rätt eller konungens maktfullkomlighet i vägen (»utan
præjudice af den Sveriges krona och konungen tillkommande
underdåniga respect och subjection» 2). Landtråd, efter
ridderskapets förslag utsedda af generalguvernören, egde att hafva
hand om ortförvaltningen. Riddargodsen, mestadels förläningar
från härmästaretiden, voro till en del »Tafelgüter», som
tillhörde länsherren och af denne kunde återtagas. En reduktion
i detta syfte hade börjats af den svensk-polske konungen
Sigismund III men afbröts genom-Liflands hemfallande under Sverige.
Gustaf Adolf dröjde med att stadfästa ridderskapets privilegier
ända till 1629 och gjorde det då endast tills vidare *och under
förbehåll af en närmare framtida granskning. Men 1631
förberedde han ett återupptagande af reduktionen och infordrade
*) Allwicwohl sie nunmehro dem Reiche Schweden in perpetuum
incor-poriret sind. Kongl. Bref af den 23 Nov. 1660. Collectt. Livon. XXIII n. 9.
2) Jannau Gesch. y. Lief. u. Estl. II. 343. Orden äro brukade af
Kristina, förmyndareregeringen o. Karl XI. De upprepas i Patkuls Rechtl. resp.
p. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
