- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
362

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

otto »sjögren.

4

sekreterare l) och. från denna tid träder i förgrunden af den
lif-ländska reduktionens historia.

Mot Patkuls afresa yppade sig imellertid det hinder, att
han i egenskap af tjenstgörande officer, ej fick utan specialorder
resa längre än 2 mil från Riga. Genom landtmarskalken och
några deputerade begärdes af generalguvernören, som tillika var
regementets öfverbefälhafvare, för honom permission, hvilken
äfven utan svårighet utverkades. Patkul gjorde imellertid sjelf
fortfarande invändning mot resan, enär han var missnöjd med
beloppet* af det åt de deputerade anslagna dagtraktamentet (12
rdr om dagen), hvarför ock ridderskapet villigt efter hans önskan
höjde detsamma (till 14 rdr om dagen). Ett annat, svårare
hinder fans imellertid uti en anstötlig kriminalprocess, deri Pakul
var svarande, på grund hvaraf hans qvarhållande af åklagaren
påyrkades. Af ännu för handen varande akter i målet synes,
att Patkul beskylt magistraten i Riga för oärlig bevisföring i en
gränstvist och att han mot rådsherren Reuter betett sig på ett
synnerligen förolämpande och våldsamt sätt; som gäst i
landtrådet Gr. v. Mengdens hus utfor han nämligen häftigt mot nämnde
rådsherre, hvilken äfven der var tillstädes, och kastade sig till
slut handgripligen öfver honom med sådant raseri, att en stor
del af dennes grå hår stannade i den vilde angriparens händer.
För detta öfvervåld stäldes han till ansvar; och rådet yrkade, att
han ej skulle få lemna staden förr, än utslag i målet fallit.
Hastfer utverkade imellertid, att målet uppsköts och att Patkul
under mellantiden fick tillstånd att resa2). Schulz’uppgift
(upprepad af Bergman), att generalguvernören »lagt allahanda
svårigheter i vägen för Patkuls afresa» är således ej med verkliga
förhållandet öfverensstämmande. Hastfer synes tvärtom hafva visat
Patkul så mycket tillmötesgående som möjligt var.

På ett adelsmöte i Dorpat utfärdades (29 Augusti 1690)
kreditiv och instruktion 3) för de deputerade. I September begåfvo
de sig på väg. Innan de lemnade Riga, skulle de imellertid
låta sina medförda handlingar genomses och inhäftas af
generalguvernören. Denne förnam då, att de deputerade bland dessa
handlingar äfven ville upptaga en vidimerad afskrift af kongl,
brefvet af 1678, antagligen i afsigt att framställa alla de
hopsamlade privilegiibrefven såsom derigenom stadfästa. Då denna
skrifvelses åberopande i sådant syfte blifvit uti ett senare kongl,
bref ogilladt samt med onåd ansedt, fordrade han, likmätigt sin
ställning som konungens befallningsman, att den skulle ur
samlingen uteslutas. Gifvande vika för de deputerades föreställnin-

*) Schirren p. 136.

2) Schirren p. 142, not.

3) Den nu följande redogörelsen för de deputerades förhandlingar
grundar sig på de originalhandlingar, som finnas upptagna i Patkuls collectanea
Li-vonica N:o XII—XXII samt på Patkuls hos Schirren införda relation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free