Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
otto sjögren.
18
låga, dervid i förstone begagnande förespeglingen om
liflän-darnes förmenta upprorsanda som tändsats. Men då man
ställer en sådan upprorsanda i samband med »förlusten af Sveriges
genom segerrika krig förvärfvade yttre välde» ocb vill låta
påskina, att försvarsverket i kampen mot yttre fiender led af
»svårigheter, som hade sitt upphof i den af sarnma reduktion
uppsprungna inre fiendtligheten», så har man framstält en
anklagelse, som ej synes ega stöd af klara facta. Det må med
sanning sägas, att Liflands ridderskap och folk genom att i sin
mon med redlig trohet och prisvärdt mannamod afvärja det
öfverraskande, svekfullt planlagda öfverfallet, möjliggjorde
Narva- och Dünaslagen samt, i följd af dessa krigets
förflyttande utom svenska väldets gränser. Lifländska riddersmän, som
kämpade i Karl XII:s härar hafva utomlands gifvit sina bidrag
till de hjeltebragder, hvilka slutligen drogo den hårda
vedergällningen öfver uppviglaren sjelf, och inom eget land under en
snart hopplös kamp mot den ryska invasionens öfvermakt
ståndaktigt lialj.it ut i nödens och olyckans dagar. Ännu då
Sveriges makt genom Pultavaslaget blifvit bruten och sjelfva
Lifland till största delen var i ryssarnes hand, öppnade dock ej
Riga förr än efter ett segt motstånd sina portar. Reduktionen,
som i det hela var äfven för Lifland till välsignelse samt af
detta lands egna äldre häfdatecknare 1) försvaras, har ej vållat
det ’svenska stormaktsväldets fall, för hvilket förklaringen ur
inre grunder i stället må sökas uti eröfringspolitikens och
krigartraditionernas öfverdrifter.
medlet af Juni 1700 afreste konung August till lägret
vid Riga; Patkul, som nu utnämndes eller blifvit utnämnd till
generalmajor, var honom följaktig2). La Forest sändes kort
derpå med 4,000 man inåt landet för att uppsöka Wellingk;
Patkul följde med för att åter använda sina konster till
befolkningens uppviglande. De medförde till utdelning det af
konungen undertecknade och af Patkul kontrasignerade
skyddsbref-vet3). Detta efterlefdes dock ej bättre än, att det vilda
tatarföljet, som ledsagade dem, ströfvade kring i landet under mord
och plundring, fastän Patkul skall, för att afstyra ofoget, hafva
låtit hänga några af de plundrande och på andra afskära högra
örat. De båda anförarnes tåg blef emellertid så i ena som
andra afseendet utan resultat.
Rigas bombardering, hvarmed konung August hotat, blef
ej af; i stället blef hela belägringen plötsligen upphäfd.
Patkul har påstått, att det är han, som af deltagande för staden
Kelch är reduktionens vän. Jannau (II. 338 -345) försvarar den
såsom rättmätig.
2) Neueröifn. Lifl. Theater p. 62. Wernieh 1. 212. Wernieh uppger,
osannolikt och obestyrkt, att han befordrats till öfverstelieutnant
3) Theatr. Europ. — Wernieh 1. 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
