- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
412

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412

otto sjögren.

18

skulle stå under hans öfverbefäl samt 300,000 rubel i subsidier.
Detta fördrag hade blifvit ingånget, så att säga, bakom polska
republikens rygg. Väl kännande den ovilja det i Polen måste
uppväcka, drog man sig för att gifva offentlighet åt det samma
i dess rätta ordalydelse. Patkul, hvars cyniska slughet visste
råd för allt, påfann ett sätt att i detta hänseende bedraga
allmänheten, och hans höge suveräner gillade det. Man skulle
jämte det verkligá fördragsdokumentet äfven uppsätta ett falskt
(»simuleradt», såsom Patkul uttryckte sig). I detta senare,
hvilket bland allmänheten fick utspridas, nämndes ingenting om
anfallsförbund, subsidierna framstäldes som ett penningelån och
hjelptrupperna som en kort och tillfällig öfverlåtelse af trupper.
Konungen och Patkul dröjde efter fördragets afslutande icke
länge i Varsjav, utan drogo söderut till Galizien, der de under
årets båda sista månader uppehöllo sig i den lilla staden Javorof.

Men medan de förbundne furstarne uppsatte härar på
papperet, tillintetgjorde Karl XII dem, som mot honom stodo
uppstälda i fält. Saxiska rytteriet var redan förstördt vid Pultusk;
den 14 Oktober föll Thorn i svenskarnes händer och med detta
återstoden af det saxiska fotfolket. Skakad i sina innersta
grundvalar, tycktes den byggnad, som man ämnat uppföra,
redan vara fallfärdig. August såg sina finansiella hjelpkällor
uttömda, och de utlofvade ryska subsidierna voro, helst i hans
hand, som en droppe i sjön. Lyssnande till de allierades,
synnerligen kejsarens, föreställningar, dolde ban ingalunda, sedan
ur hans sangviniska sinne förhoppningarnes flyktiga berusning
dunstat bort, att han var trött och utledsen på denna ärelösa
strid. Redan såg sig Patkul om efter en hållhake på honom,
hvarför han rådde tsaren, att de utlofvade subsidierna, hvilka
till nyåret 1704 borde utbetalas, skulle stå under ryske
ministerns kontroll, på det han må hafva akt på hvarthän de
destineras såsom ock flitigt observera, om konjunkturerna
changera och om det i sådant fall vore rådligt att utbetala
penningarne eller hålla dem inne». Samma råd upprepar han, väl
anländ till Javorof, i en skrifvelse till furst Galitzin A). »Så
som man här bedömer konjunkturerna», skref han, »och så som
de ändra sig, måste man äfven ändra sina mesyrer, så att man
esomoftast i dag icke mer kan göra hvad man i går höll för
rådligt».

Så påkostande det än måtte hafva varit, visade August,
åtminstone skenbart, förtrolighet mot Patkul, äfven om han ej
alltid kunde lägga band på sin otålighet vid dennes
föreställningar mot rådande slöseri och oefterrättlighet. Han biföll
med foglighet dennes förslag att inrätta en gemensam
krigskassa, hvilken skulle upptaga så väl de ryska subsidierna som

») Berichte XIII. Varsjav 12 Okt. XV. Javorof 5 Nov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free