Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
otto sjögren.
18
icke tro, att Danmark för närvarande vill tänka på Sveriges
bestånd eller skona det. Det tyckes mig snarare, att bans
m:t konungen af Danmark icke skall finna, så länge jorden
står, något mera gynnsamt tillfälle att ruinera denne sin fiende
än på en tid, då hela Europa är i krigslåga och denne fiende
genom sin envishet och sitt egensinne sjelf påskyndar sitt
förderf, då äfven de, som vilja honom väl, icke kunna hindra hans
fall och då tillfället att fullborda det är så lockande, som man
aldrig mer skall finna det». Han erinrar till slut om det löfte,
som danske konungen gifvit strax efter freden i Trawenthal,
att han så snart blott kriget brutit ut mellan sjömakterna och
Frankrike skulle åter förena sig med sina förra allierade; nu
yrkades på detta löftes uppfyllande. Danmark höll sig
imellertid ännu fortfarande stilla. Äfven Preussens ny t ända lust att
bryta med Sverige började svalna af.
Af konung Äugust åter kallad till Polen, praktiserade sig
Patkul på smygvägar dit och anlände till lägret i Sandomir
den 7 Maj. Samma dag uppsattes i tsarens kabinett den
skrifvelse, hvarigenom han enligt sin önskan utnämndes till
befälhafvare för de ryska hjelptrupperna. Då han begärde
utnämningen hyste han säkerligen det hopp att med svärdet befästa
segrar, som han med pennan vunnit; nu hade detta hopp redan
fått en hård stöt.
I Sandomir hjelpte Patkul till, i hvad på honom ankom,
för att vid Augusts tjenst bibehålla den utmärkte strategen
Schulenburg, hvilken anfört en saxisk hjelpkontingent till
kejserliga hären, men sedan råkat i något missförstånd med August
och derför ämnade öfvergå från dennes tjenst i kejsarens.
Konungen önskade nu blidka och återvinna honom. Enligt hans
uppdrag sände derför Pfiugk till Schulenburg en förbindlig
skrifvelse; den 12 Maj sändes en annan dylik från Patkul.
»Jag har», skref den senare, »talat med konungen om Er. Jag
kan försäkra Er, att Era ovänners prat icke det ringaste
inverkat på honom; tvärtom, han gillar Ert uppförande i allt
och lofvar att kraftigt skydda Er. Jag hoppas, att Ni skall
blifva belåten och göra Er ett nöje af att återupprätta de
förstörda affärerna för en herre, som har en verklig omsorg att
bringa dem i en bättre ordning, hvarpå jag har öfvertygande
bevis i min hand; jag besvär Er, laga, att vi snarast möjligt
få se Er här i spetsen för infanteriet. Allt går här
förunderligt väl; man längtar i hela konungariket efter den saxiska
arméen»l). Schulenburg återkom verkligen. leke anade då
Patkul, att denne inom kort skulle blifva ett af de förnämsta
verktygen till hans egen olycka.
*) Schulenburgs Leben u. Denkwürdigkeiten I, p. 154 (der äfven Patkuls
bref in extenso finnes infördt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
