- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
428

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428

otto sjögren.

18

det och landsherren varit i considerabelt välstånd och haft så
mycken förmögenhet, att man icke allenast haft medel till
öfverflöd, utan, trots splendida depenser, ändå lagt upp kapital,
hvarjämte krediten stått i sådan vigör, att man utan svårighet
kunnat upplåna millioner . . . . Deremot äro med denna nya
styrelsemetoden landet och landsherren komna till en sådan
brist på tillgångar, att icke ens penningar till nödvändiga
behof äro för handen, gamla, i forna tider sparda kapital äro
förstörda, skulder på skamligt vis gjorda, fonderna ruinerade,
krediten alldeles utsläckt och satt i så dålig reputation, att icke
ens några hundra thaler utan stor svårighet upplånas,
isynnerhet som många händelser passerat, då ordhållighet såsom
fundament för ali kredit icke så noga blifvit praktiserad, utan
våld öfvats i stället för rätt, till och med rättvisan numera icke
har sitt säte i skrifna lagar och vanliga instanser, utan synes
öfverlåten åt en eller annan ministers arbiträra makt». Han
erkänner visserligen svårigheten att göra »något essentielt
changement» under pågående krigstid; sådant vore emellertid
ändå nödvändigt. »De klara följderna utvisa numera» tillade
han, »att E. M:ts affärer börja blifva odiösa och falla utom ali
considération på Europas theatrum, så att enhvar, om han än
icke ser sitt intresse i E. M:ts fall, likväl icke finner sin
con-veniens i E. M:ts conservation». Den nödiga reformen måste
derför, menade han, huru svår den än vore, »företagas i grund
och botten, om något hopp för framtiden skall finnas». Dervid
erinrar han varnande: »Om E. M. äfven vill fatta det beslut
att underkasta det onda en kur, har man af flere skäl och af
erfarenheten att befara, hurusom man skall förleda E. M. att
blott företaga en palliativkur, icke angripa sjelfva roten, utan
på en i sin substans förderfvad grundval blott bygga en
em-belierad façade, hvilket intet skall göra till saken eller afhjelpa
det onda». Till slut yttrades: »Om jag genom dessa ord ådrager
mig E. M:ts onåd, så lärer nog den tid komma, då samma ord
skola lända mitt samvete till tröst och mig sjelf inför Gud och
verlden till ära». Skriften hade, som man ser, ett för konungen
rätt ampert innehåll, helst som Patkul, som genom sina
förespeglingar underblåst kriget, nu var den som obarmhertigt
genom teckningen af dess följder höll denna förfärliga
sannings-spegel för konungens ögon. Mot ministrarne, hvilkas oredlighet
öfverklagades och hvilkas afsättning starkt påyrkades, var
betänkandet en krigsförklaring på lif och död. Skriften lär, då
den kom i konungens hand, varit försedd med deras noter och
med Flemmings påskrift »male dixisti et damnaberis».

August, som vid denna tid både fruktade och behöfde
Patkul, lät ännu ej sin vrede utbryta. Genom Flemming
underhandlade han med Holland och hos Marlboroug; men
emedan man här afvaktade, hvad svenska sändebudet i Berlin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free