Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
wulfe" grijp emot lars w1vallium.
505
Infordrades Åke Hansson, Doct. Crnsins och Fiscalen
Bergius.
Discurrerades om W:ii sak, och mentes om han hafver
be-gångit Crimen falsi, så är han infamis.
Crus. Man hafver ingen lag att damnera honom criminis
falsi, efter han är sin kos dragen.
B. Amir. svarade det honom tyckes intet betänkande kunna
bäras, att publicera honom för en skälm; allegerade så något
gårdsrätterne.
Deruppå sade Griisius. Att uti Hof-Rätten får man inte
döma efter gårdsrätterne. Distinguerade så der hos inter
in-famiam facti et juris. Infamia f:i är, när en gör oredeligit, och
kan intet skada enom. Och annan är inf. jur:s, som ipso facto
blifver infamis.
H. Per Baner. Den endeste considération är, att om han
W. publicerades som en skälm, så~ skulle han retas derigenom
att göra oss ondt.
Fälth. mente att man skulle citera AVm till en viss dag,
och der han intet comparerai1 så skulle man publicera honom.
H. P. B:r sade att W. väl kan declareras för en skälm,
ty om den ena saken icke i Danmark vore agerat, så hade man
kunnat döma honom till en tjuf och rånsman.
Ändtligen resolverades, att emedan W. intet hafver
afbi-dat Hof-Rättens dom, utan tagit flykten, hvarföre skulle han för
en skälm och bedragare blifva proklamerad och hans namn
på infame platzer anslås.
Doct. Gr. frågade hvem det skrifva skulle.
Gr. Per mente fiscalen det böra göra.
Besolverades, att och i domen måste författas hvem detta
skall exequera.
Innan denna sista öfverläggning hölls, hade imellertid
något oförmodadt tilldragit sig. W., troligen underrättad af sina
gynnare, att det lutade sig till, att hans sak stode illa, gjorde
åter bruk af sin, som det tyckes, osvikliga Qualitet — han
rymde. Huruvida detta också var en »divina liberatio», veta vi
icke. Följden af denna rymning var ett kongl, bref till
Hof-Rätten af d. 15 April 1633, hvari säges: Emedan Vi förnimma
det L. W. är sin kos rymder, och således gjort sig skyldig till
den saken, för hvilken han af U. G. är vorden anklagad; Ty
befalla Vi nådel., att I derutinnan Eder sentens och dom
pro-nunciere; och, så framt densamme hans ära angår, I då hans
namn på infame platser uppslå låta. Såsom ock bem:te IT. G.
Edert bevis gifva, huruledes med den saken är aflupet.
Förmodligen erinrade sig herrar riksråd först efter detta brefs
utfärdande. att Hof-Rätten och Rådet begärt nådig förklaring,
och höllo derföre dagen derpå d. 16 April den öfverläggning,
det ofvan anförda protokollet upptager. Frukten deraf var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
