- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
526

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

f. j. bæhliendtz.

60

rörande religionen skulle upptagas i fördraget Detta löfte var
emellertid ingalunda uppriktigt utan afsåg endast att få frågan
uppskjuten, till dess förlofningen blifvit bestämd och det sålunda
skulle blifva konungen svårare att vägra sitt bifall. Den 20
September, dagen efter det* förlofningen blifvit utsatt, framkommo
också de ryska underliandlarne med den nyssnämnda fjerde
artikeln, hvilken dock från svensk sida förkastades: konungen
hoppades få afgöra den saken med kejsarinnan ensam.
Besbo-rodko och Markoff påstodo sedermera, att invändningarna blott
gält några uttryck. Den grekiska religionen hade kallats »den
renläriga, apostoliska», och mot dessa ord hade man vändt sig,
fordrande att de skulle strykas. I stället skulle det blott talas
om den religion i hvilken storfurstinnan blifvit född och
uppfostrad. Något vidare hade icke anmärkts 2). Naturligtvis
framstäldes detta påstående endast för att bemantla de ryske
ministrarnes eget sätt att gå till väga och från dem afvända möjliga
beskyllningar för oredligt förfarande. Det ser nästan ut, som om
de icke vågat meddela kejsarinnan sanningen, utan låtit henne
vara i den tron, att man från svensk sida icke gjorde så stora
svårigheter som verkligen skedde, naturligtvis alltid i hopp att
konungen slutligen skulle blifva tvungen att gifva med sig.

Förlofningsdagen den 22 September, skulle enligt Katarinas
uppgift traktaten med sina hemliga artiklar undertecknas. Vid
middagstiden sammankommo underhandlarne för detta ändamål.
De ryske funno då till sin förvåning, heter det, att den fjerde
hemliga artikeln saknades. På förfrågan, hvart den tagit vägen,
svarades, att konungen tagit densamma och skulle derom
meddela sig med kejsarinnan3). I svenska källor nämnes härom
intet. Kort derefter, just som Gustaf Adolf stod färdig att resa
upp till slottet, anlände Markoff med begäran från Katarina, att
konungen skulle gifva skriftlig försäkran på den storfurstinnan
lofvade religionsfriheten. Svaret blef emellertid, att konungen
redan så ofta och på sin heder försäkrat både kejsarinnan, den
unga storfurstinnan och hennes föräldrar, att han aldrig ville
tvinga hennes samvetsfrihet, att han trodde kejsarinnan aldrig
någonsin kunna tvifla derpå; han lofvade nu ytterligare, att hela
saken skulle blifva afslutad till kejsarinnans fullkomliga
tillfredsställelse. Snart återkom emellertid Markoff med en skrifvelse
från kejsarinnan, deri storfurstinnan tillförsäkrades såväl
religions-som samvetsfrihet; hon begärde att konungen skulle underteckna
densamma4). Äfven detta vägrades. Efter någon öfverläggning

*) Protokollet af den 9 November.

2) Bernhardi, III, s. 721.

3) Katarina till Budberg, anf. st. s. 304 f.

4) Skrifvelsen lydde: »Je promets formellement de laisser à Son Altesse
Impériale Madame la Grande Duchesse Alexandra Pavlovna, ma future Epouse
et Reine de Suède, la liberté entière de conscience et d’exercice de la religion
dans laquelle Elle est née et élevée et je prie Votre Majesté Imperiale de re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free